Tankar kring lågkolhydratskost

11/25/2013

Förra helgen var jag och ett par vänner på en föreläsningsdag om lågkolhydratskost och träning som hölls av MF-gruppen. Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt, berättade om vad våra kroppar är anpassade för att äta och vad som händer när vi äter halvfabrikat och processad mat, men även stora mängder kolhydrater (jag går inte in på detaljer om detta här utan läs hans bok om ni vill veta mer). Jonas Bergqvist, som har skrivit boken LCHF och träning berättade om sina erfarenheter av detta. Jag tycker att båda föreläsarna kom med många intressanta fakta och var inte alls militanta i sin syn på lchf, som jag kan uppleva att en del är. De pratade en hel del om det vi vet idag, att vi inte äter den kost våra kroppar mår bäst utav och vi ser tydligt hur övervikt och flera sjukdomar ökar för varje år. Bara i Sverige (som man räknar ligger cirka 10 år efter USA) har 14 % BMI >30 och 25% BMI >25. Och visst BMI säger inte allt, men vi vet att desto högre BMI vi har så ökar riskerna för andra sjukdomar så som hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes och kanske rent av en del cancerformer.

Men varför vill man då äta lågkolhydratskost om man varken är sjuk eller överviktig?
Jag har hereditet för hjärt- och kärlsjukdomar från båda mina föräldrars håll och arvet är den största riskfaktor i detta fallet. Ja, ni vet ju även att det var på grund av kärlsjukdom jag förlorade min mamma alldeles för tidigt för ett par månader sedan. Tyvärr ser jag också på mitt jobb hur våra patienter med cancerdiagnoser blir allt yngre.
Jag har under många år ätit lågkolhydratskost, eller tänkt på matens GI (hur snabbt blodsockret stiger) skulle man kunna säga, alltså en väldigt liberal variant av lågkolhydratskost. I somras bestämde jag mig för att testa att mer äta strikt lchf (dock inte så lågt som 5 E%) för att se vad det hade för effekt på mitt mående. Jag är själv lite förvånad och positivt överraskad. Jag har inte gått ned någonting i vikt, men kroppen har ändrat form och blivit mer fast och då har jag inte tränat mer än tidigare (2-3 dagar/vecka). Jag är betydligt piggare och orkar mycket mer inklusive när jag tränar. Det känns aldrig som energin tar slut för mig. På köpet är jag i stort sett aldrig sjuk trots att jag har två små barn och de är för den delen heller aldrig sjuka.


Våra kroppar behöver i stora drag kolhydrater, fett och protein plus en massa vitaminer, mineraler och spårämnen. De två första är dem som ger oss energi att orka med det vi ska. När man då äter lchf-kost ställer man om kroppen att gå runt på fettenergi istället för kolhydratsenergi. Våra kroppar tar i första hand kolhydraterna och använder dem som energi, men dessa depåer är mycket små vilket gör att vi snart måste fylla på energi igen. När man då äter mer fett ställer kroppen om sig och använder fettet som energi och dessa depåer är större och ger på så vis energi en längre tid.

Vad äter jag då för något?
När det pratas om lchf tänker de flesta att man bara äter en massa ägg, bacon och kopiösa mängder smör, men jag äter samma mat som tidigare fast jag har uteslutit vanligt mjöl (även fullkorn) ur min kost och därför även bröd, pasta, ris och potatis. De första veckorna åt jag inget av detta, men gör nu så ibland fast mycket sällan. Jag äter nästan inget socker och har aldrig gjort så det har jag inte behövt utesluta. Det jag äter är alla grönsaker (även rotfrukter), bär, ibland någon frukt, frön, ibland nötter, ägg, kött, fisk, skaldjur, ost och andra mejeriprodukter. Jag tycker inte att jag äter mer fett än tidigare eftersom vi länge ätit helfettsprodukter (eftersom jag inte vill äta tillsatserna som finns i lightprodukterna), men det är viktigt att få i sig fett för att bli mätt och eftersom det blir den huvudsakliga energikällan. Det är viktigt för mig att maten är näringsrik och innehåller så lite tillsatser som möjligt framför allt för mina barns skull.

Jag vet att det kan vara svårt att tro på alla dessa påstådda positiva effekter av att äta lågkolhydratskost, men försök föreställa er:
- du blir av med sötsug, ja annat sug för den delen också
- du är aldrig hungrig
- är du överviktig går du ned i vikt och är du underviktig går du säkert upp i vikt (man brukar säga att lchf är viktstabiliserande)
- du slipper gaser och andra magproblem (även om du äter kålgrönsaker eller annat som du trott gett dig gaser, för du kommer inse att det är annat i din kost som orsakar detta)
- oavsett om du har diabetes eller inte kommer ditt blodsocker blir jämnare eftersom det du äter inte kommer skjuta ditt blodsocker i höjden. Men det finns annat som också påverkar vårt blodsocker, så som stress kan höja ditt blodsocker och livsmedel som din hjärna uppfattar som sött trots att det inte innehåller några kalorier alls
- du kommer känna dig piggare (iaf när din kropp vant sig vid att gå på fettenergi istället för kolhydratsenergi) och inte känna av någon matkoma eller att du måste ha något gott fram åt eftermiddagen
- många upplever även att de får bättre hy och tappar mindre hår


Men! Här vill jag poängtera att jag inte dömer någon som äter på annat vis och jag är emot alla spydigheter för folks val av kost. Till exempel när någon som äter lchf lägger upp en bild på IG eller FB och blir hackade på för att det inte är strikt lchf. So what?! Var och en väljer vad de vill äta eller inte.
Det gör ont i mig när människor proppar i sig godsaker eller mat och blir spymätta för sedan har ångest över detta. Eller de som har en massa problem med sina magar som skulle kunna bli hjälpta av att lägga om sin kost och då menar jag inte nödvändigtvis till lchf. Mina kollegor vet att jag är hård ibland, men gillar du inte hur du mår eller om du tycker att du väger för mycket - sluta klaga och gör något åt det! Det är samma med alla livsstilsförändringar (vilket ingår i mitt arbete att motivera folk till) att du måste vilja för att lyckas. Tror du inte på dig själv - vem ska då göra det?
Jag tycker också att det är jobbigt när andra blir provocerade av att jag inte vill ha en bit tårta eller smaka av godiset. Men det har inget med att göra att jag lagt om min kost, för jag har i alla år tackat nej de flesta gånger. Jag är inte bättre än någon annan, men jag är bara inte sugen. Det är ingen uppoffring för mig. Folk frågar ofta vad jag äter på kvällarna när jag blir sugen på något, men det torra svaret är inget eftersom jag inte har något kvällssug. Då får jag den där blicken som säger att de inte tror mig.



Men mina barn då? Äter det också lchf?
Jag svarar samma som jag alltid gjort på frågorna om barnen äter samma mat som oss. Det serveras inget annat än en sorts mat vid middagarna och man äter det man tycker om. Alla måste smaka och sedan får de välja. Så när det gäller kolhydrater äter barnen mer än mig och det ska de också göra!
Hur mycket kolhydrater var en väljer att äta ska vara individuellt beroende på om du är överviktig/smal, frisk/sjuk, gammal/ung, aktiv/stillasittande samt även om man har ett sockerberoende eller inte (vilket man ska komma ihåg kan triggas av vitt mjöl och sötningsmedel).

För er som själva vill prova är mina tips:
- läs på innan om vad du "får och inte får" äta tex på Kostdoktorns blogg
- kör strikt i början för att ge kroppen en chans att ställa om sig, lägg sedan till lite mer kolhydrater om du vill eller vid speciella tillfällen
- tröttheten som infinner sig i början är övergående, drick bara lite extra dessa dagar
- inspireras av andra (särskilt om du vill få pepp att gå ned i vikt!) genom tex LCHF-klubben (finns även på Instagram) som startades av Katrin Zytomierska

För träningstips och kostinspiration kika in hos:
Cecilia Folkesson
Hur bra som helst
Anna Hallén

Vill du får galet mycket inspiration till sockerfria bakverk så kika in hos Marja! Ni hittar massor av godsaker även om ni inte äter lågkolhydratskost.

 

21 kommentarer:

  1. Ett mycket intressant och lättläst inlägg, det tackar vi för!

    Vi har ju GI:at en hel del under åren, från att ha ätit strikt enligt GI (som du då och uteslutet potatis, pasta, ris och bröd) till att nu äta potatis då och då, välja fullkornsvarianter vad gäller ris och pasta då vi äter det, och bröd med hela korn på surdeg utan socker. Mycket bönor, linser, frukt och grönt blir det, precis som vi gillar. Men strikt lchf utan pasta och potatis hade vi inte fixat, vi är alldeles för glada i det, men vi äter ju inte det i mängder direkt:)

    Och visst. gottsuget försvinner snabbt, men vi har helgerna som de dagar då det äts godis och dylikt (om vi är sugna alltså, inte bara för att det är tillåtet) fortfarande och det kommer vi nog inte att överge, men det är ju en smaksak.
    Så länge man mår bra, njuter och gillar det man äter utan skuldkänslor så kvittar det nog vad men har för bokstavsdiet, eller sifferdiet, hälsan är något av det viktigaste vi har och den ska vi vara rädda om.

    Kram på dej, Emmy

  2. Ja, ett väldigt intressant inlägg. Hemma hos oss äter vi sällan potatis och pasta, men bröd är vi väldigt förtjusta i. Vi gör som Mårtenssons på helgerna, då är det godisdag :) om man så vill. Jag försöker äta det som jag vet att min kropp mår bra av och man lär sig hela tiden vad som passar och vad som inte passar. Kram

  3. Intressant inlägg. Vi äter inte enligt någon metod eller diet, men försöker äta sunt så att vi mår bra. Det har funkat bra i alla år. Mu börjar jag känna att kroppen inte riktigt fungerar likadant längre nu när jag närmar mig 40 och dessutom har ett stillasittande arbete som är rena döden för kroppen.
    Som sagt, intressant att få ta del av dina tankar. :)

  4. Jag äter också oftast GI eller lchf. Slarvade en del i somras efter operation och på semester. Märkte genast hur jag fick mer migrän, blev grinigare och fick mer problem med magen. (Plus gick upp några kilo) Nu har jag börjat köra hårdare igen. Jag försöker verkligen utveckla bakning och godiskokandet på GI-vänligt vis eftersom jag tyvärr är en obotlig sockergris. Men det går faktiskt bra så länge jag ser till att ha kokossocker/sukrin/agave/björksocker hemma så jag kan baka när jag vill=)

    Förresten, jag minns att du kokade mina vaniljkolor med havssalt för ett tag sedan och tyckte att saltet smälte och att de inte gick att chokladdoppa. Det är konstigt för det funkar för mig och jag har kokat dem typ 100 ggr=) Prova igen vettja! Kram

  5. Haha, såg du att jag var här och kikade, visste bara inte vad jag skulle säga angående socker och kolhydrater, jag äter ju det ganska flitigt, även om jag slutat att leva på ris enkom :-)

  6. Nina, det ska jag göra!
    Moma, jag lägger mig inte i hur mycket socker eller andra kolhydrater någon stoppar i sig. Det viktigaste är att vara lycklig och nöjd med sig själv. Men är man inte det eller inte mår bra kan detta vara ett alternativ. För att variera risdieten ;-) <3

  7. Vilket intressant inlägg! Jag har själv försökt mig på lchf, men slutade fort igen då jag verkligen älskar potatis - och framförallt bröd! Pasta och ris hade jag lätt kunnat vara utan, men potatis och bröd, det går bara inte. ;-) Men det hade verkligen varit intressant och följa lchf tills att man märker någon skillnad. Jag har ganska mycket huvudvärk (och ofta) och ibland har jag tänkt på om det har att göra med alla kolhydrater jag proppar i mig? Som tex i bröd, potatis och liknande. Kanske ska ta tag i det igen och verkligen gå in för det - tänk om huvudvärken hade försvunnit, man vet ju aldrig.

    Kram till dig!

  8. Ljuvlig mat, det kan mycket väl vara så att din huvudvärk försvinner med lchf. Det händer mycket positivt i kroppen som man har svårt att tro innan. Men för att få den effekten tror jag på en striktare period i starten på ett par veckor. Potatisen är det svåraste att ersätta och jag älskar verkligen potatis. Bröd finns en hel del lchfvänliga som ändå är som vanligt bröd. Lchfklubben har färdiga mixer så även för pizzadeg och annat. Men visst då måste man baka själv.

  9. Bra inlägg! Jag äter ju själv mejerifri lchf och mår mycket bra av det! Så jag håller med allt du har skrivit! :)
    Ha en toppen dag!
    Kram kram
    //Lana

  10. Vad otroligt glädjande att finna sitt eget namn här :D Tusen tack, och tack för en toppenblogg!

  11. Mycket bra skrivet! När jag äter strikt LCHF, som jag gör i perioder (vet inte varför jag slarvar...) mår jag toppen. Slöheten och degigheten (i kropp och hjärna) försvinner. Känner mig pigg och alert. Tack vare dig och fin inspiration har jag tagit tag i det igen. Kram. //Therese

  12. intressant inlägg :) grejen jag tror är att om man ger barn för strikt nu så kommer du vilja ha annat i framtiden och få omvänd effekt :) risken finns i alla fall!

  13. Julia, det beror på vad du menar med strikt. Min barn äter lika vanlig mat som andra barn (eftersom de äter mer kolhydrater än mig), kanske aningen mer grönsaker, MEN jag är striktare när det gäller socker och till viss del vitt mjöl. Jag har inte vuxit upp med mycket socker och det har inte heller gjort att jag vill ha mer socker än andra, snarare tvärtom. Sockerberoende är något som är mycket svårt att komma ur, precis som annat beroende. Hur lätt vi faller in i olika sorters beroende beror på en rad olika faktorer. Men visst jag är lite militant ibland när det gäller sötsaker och skräpmat när det kommer mina barn, för jag vill att de ska få i sig så bra mat som möjligt. Men de efterfrågar inte heller så mycket sånt.

  14. Att vi bör äta mindre snabba kolhydrater och socker tror jag det inte finns någon som INTE skriver under på. Jag har själv ätit lågkolhydratkost länge och tycker att set är superhärligt att folk (som du och många andra) mår så bra på den kosten. Jag insåg efter ett tag att jag inte mådde så bra, varken i kroppen eller knoppen, och började äta på ett annat sätt som passar mig bättre. Jag tycker bara det är tråkigt att det finns de som inte känner efter hur en kosthållning funkar för just dig - alla kroppar funkar olika! Media hyllar LCHF som någon typ av mirakel som funkar för alla. Så är ju inte fallet, tyvärr. Men som sagt - jag har inget emot kosten som så och ni som mår bra av den ska absolut köra vidare! :)

  15. Vilket bra inlägg du skrivit! Jag tycker det låter som du har ett bra upplägg för din kost och du har hittat vad som passar dig :) Jag håller själv på att testa vad jag mår bäst av. Tack för inspirationen!

  16. men hur i hela hälsingland blir man av med cheez heartz-suget?! det är den stora frågan!

  17. Sara, visst är det så att vi alla är olika. Och jag är inte emot att äta kolhydrater utan var och en ska äta det som de mår bra av. Jag håller med dig att det är synd att en del inte lyssnar på sina kroppar utan fortsätter äta sånt de vet att de inte mår bra av, fysiskt eller psykiskt.
    Sandra, hoppas du landar i vad som passar dig bäst!
    Pernilla, ha ha... Det är en svår nöt att knäcka. Jag har varit ett riktigt snacks-monster. Och äter fortfarande snacks ibland, men jag kan sluta och sätter inte i mig en stor påse själv. Fast med cheez heartz är det ruggigt svårt :-D

  18. Jag har sedan mitten av juli uteslutit vetemjöl ur min kost och således även bröd bakat med vetemjöl och pasta. Det enda brödet jag äter är FinnCrisp (2 skivor varje morgon), som är bakat på rågmjöl. Konstigt nog är det det enda jag verkar tåla, huruvida det beror på mängden eller att det är råg vet jag inte. Vetemjöl och havre blir jag speciellt dålig i magen av (har gjort ett par avsteg) Till en början var det ganska strikt LCHF och jag räknade även kalorier för att få in tänket med att äta rätt mängder och proportioner. Potatis och ris är andra saker som jag också nästan helt uteslutit, fast det händer att jag någon gång smakar. Jag mår mycket bättre i magen, äter sällan fikabröd (men har experimenterat med mandelmjöl och kokosnötsmjöl). Däremot äter jag socker i form av choklad. Choklad är min last i livet, men den lasten känner jag att jag kan fortsätta ha kvar när jag i övrigt mår så här bra, har minskat i vikt och minskat i klädstorlek. Och det bästa av allt är att jag inte saknar mjölmaten och brödet!

  19. Bra inlägg, vad skönt att du hittat ditt sätt att må bra:)
    Ha det gott

  20. Mycket intressant inlägg kära Remsan! Tidigare för många år sedan körde jag en slags GI-variant (som Mårtenssons).... men eftersom jag ändå äter vegetariskt och mycket (jättemycket) frukt och grönsaker så kändes det inte som det gjorde så jättestor skillnad ändå.... men en sak jag har märkt nu när jag äter mindre mejerivaror är att jag (magen) mår mycket bättre! Man ska äta det som får en att må bra så enkelt är det... att sen röra på sig har för mig varit en stor sak... det behöver ju inte vara något avancerat.... vissa dagar tar jag bara en rask 30 min promenad på lunchen/kvällen och det räcker för att man känner sig pigg och aktiv :)

    Jag har en fundering jag tänker mycket på.... har sett många på IG som äter enbart raw och mest då frukt... de kör ju någon slag High Carb och låg protein och fett diet... och tycker att de mår bra av det.... så som sagt.... så länge man själv mår bra och känner sig pigg kan man nog inte säga att det ena är bättre än det andra! Om man skulle klassa vegetarisk kost... vart kommer det in månne tro någonstans i skalan?

  21. Om man går från vanlig mat och kanske då en hel del processad till rawfoodmat så bör man känna sig betydligt piggare. Jag tror ändå att om man ska äta rawfood så bör kosten bestå av mer grönsaker än frukt, som för vegetarianer och veganer eftersom vi vet att oavsett upplägg på kosten är för mycket socker inte bra (inte fruktsocker heller). Att dra med på mejeriprodukterna tycker många att de mår bra av. En del kör mejerifria perioder för att rena kroppen.
    Ja, vart vegetarisk kost hamnar är väl beroende på upplägget. Rawfood är ju en variant av de och det finns de som äter lchf och vegetariskt.
    Det svåra är med maten och vårt kalla land är att under vinterhalvåret är väldigt lite frukt och grönt i säsong oavsett.

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar! Alltid lika kul att höra vad ni tycker. Kram.