En glimt av ett sommarlov

Många har tyckt att vi haft mycket regn på vår semester/sommarlov, men vi håller inte riktigt med. Kanske beror det på att det varit varmt i stort sett hela tiden eller för att vi har hittat på en massa olika saker. Därför får ni följa med på en resa genom delar av vår semester/sommarlov via barnens ögon och upplevelse. Häng med!

 

Det som är så bra med oss barn är att vi ser saker som de vuxna kanske annars hade gått förbi.  I en konstig och spöklik skog kan det dyka upp trädgubbar.

Mamma och pappa säger att det kan vara bra att ha det tråkigt ibland, men det är svårt när vi vill att det ska hända saker hela tiden. Benen är så där pirriga och fulla av spring så det går inte sitta still.

 

Jobbigast är när man måste sitta still i en bil så där länge så att man nästan dör eller tror att man åkt till ett annat land fast att pappa säger att "det är en liten bit kvar". Hur lååångt kan en liten bit vara? Men när vi kommit fram så är det nästan alltid något roligt som händer.

Många djur har vi hunnit träffa på våra utflykter vi varit på. På Solberga gård på Öland fanns det många trevliga djur att hälsa på, allt från hästar, höns, kaniner, katter, får och grisar. Och glass hade de!

 

Grisar är mycket roliga djur och vi har även varit på grissafari på Voxtorpsgården tillsammans med farmor så det har vi inga bilder på. Det var superkul och dit borde alla andra barn få åka. Där träffade vi även Pelle, världens mest kelsjuka katt som hade blivit lämnad av sin mamma. han var glad fast det var lite synd om honom också.

En snok passerade vår väg på en stenig strand på Öland. Och frågan är om den stackaren inte slog världsrekord i att ringla iväg. Vi barn försökte hinna ifatt den, men den var snabb som blixten. Vi ville så gärna känna på honom.

 

Den lilla ödlan däremot hade inte lika bråttom iväg eller så blev han helt stel av skräck för den satt länge kvar på en sten efter att vi hade släppt iväg den.

Det djuret som vi ändå kommer minnas allra mest var den döda säl som lågt på en strand, luktade ruttet och med hål efter fåglar som hackat på den. Mamma sa det, fast vi tror att den hade blivit skjuten av några pirater i vattnet. Sälen har mamma inget kort på (som tur är säger hon).

 

Vi har hälsar på bland annat denna lilla sötnos. Vi har aldrig tidigare varit så nära en älg att den har kunnat äta ur handen, men i  Vrigstads älgpark gick det. Korna (ja, de heter det) och deras fyra kalvar var nyfikna och hungriga och vågade komma fram till oss, men den stora älgtjuren han undrade nog mest vad vi var för några konstiga.

 

 

Badat har vi gjort i alla väder. De dagar när solen har värmt oss, vi har kunnat leka på stranden...

 

... och vi har kunnat torka oss i solen...

 

... tja, även de dagar när det har blåst lite eller varit lite dåligt väder har vi ändå badat...


... eller så har vi bjudit in oss själva till våra kompisar för att testa deras nya pool... (Nu tjatar vi allt vad vi kan på pappa att hans ska bygga en pool till oss!)

De dagarna när vi inte ens vela doppa oss har vi plockat fram håv och hink och fångat fisk från någon brygga...

 

 

... eller gjort fina konstverk i sanden på badstranden...

... eller bara busat så där som vi är bäst på när det kryper i hela kroppen och man bara måste hoppa eller springa, vet ni?!

Vi har åkt tåg genom Trollskogen. Det gick jäääättesakta. Vi trodde det skulle vara som tåget på Gröna Lund eller nåt. Undra om farbron inte hade någon gas på tåget?

Fast att det heter Trollskogen fick vi inte träffade på så många riktiga troll. Ett och annat skuttande rådjur dök det däremot upp i skogen.

Vi fick möjlighet att kika på båtarna och all utrustning som dykarna använder sig av vid dykningarna vid vraket Mars. De som jobbar med detta har fått en massa massa pengar, en halv miljon sa de, för att filma vraket. Vi fick dock bara se bilder av vraket även om vi mer än gärna hade velat följa med dykarna ned. Eller i alla fall få testa en av deras dräkter.

Vi åkte tillbaka till Kleva gruva som vi var i för två år sedan. Det är en gammal gruva och man kan gå runt i flera av gångarna även om en hel del idag ligger under vatten. På ett par ställen finns det lampor i gångarna annars är det enda ljuset som finns det från ficklamporna. Tyvärr var inte Bergsfrun hemma när vi hälsade på så vi passade på att vi prova hennes stora stol. Vi kunde känna hur hon andades nere i gångarna och hon verkar vara jättestor!

Annars har vi mest varit jättesnälla och inte bråkat alls precis som vi tror att alla andra syskon gör. Vi kan inte alls förstår vad mamma och pappa tjatar om emellanåt. Ni ser ju själva hur snälla vi ser ut, eller hur?!

 

Nu måste vi kila iväg och packa inför nästa äventyr! Imorgon ska vi paddla kanot i Lyckebyån. Hej så länge!