För er som såg den lila blomkålen på facebook jag hade köpt, så kan jag berätta att jag faktiskt stuvade den. Den fina lila färgen bleknade en aning när jag hade kokt blomkålen, men var fortfande fin. Det blev dock inte färgen på stuvningen :-O Barnen som brukar tycka det är roligt med mat som har glada färger, stirrade förskräckt på den lila-grå stuvningen och trodde nog att jag mist allt förstånd som på allvar tyckte att de skulle smaka. Det är inte så ofta de har lila blomkål i affären, men jag har vid några tillfällen hittat det och har bland annat ätit den rå och kokt. Jag tycker den smakar som vanlig blomkål, om än lite mildare i smaken.
Något som barnen inte är det minsta skeptiska emot så är det burgare och biffar av alla dess slag. Denna gång gjorde jag fiskburgare med sej och smaksatte med barbecuesås och serverade tillsammans med en enkelt sås. Blev mycket gott om jag får säga det själv. Ja, när det kom till burgarna så höll barnen med.

Fiskburgare med BBQ-smak, 4 pers
500g sejfilé (eller annan fisk ni tycker om, kanske hälften lax)
1 liten rödlök
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
1 ägg
2 msk ströbröd
2 msk crème fraîche
4 msk barbecuesås

1 ½ dl crème fraiche
½ dl bostongurka

sallad (jag tog ruccola)
tomat
rödlök
avokado

Dela fisken och löken i mindre bitar. Mixa sedan alla ingredienserna med varandra till en smet. Tillsätt mer ströbröd om den känns för lös (den ska hålla ihop). Forma smeten till 4 platta biffar (jag vände mina i lite ströbröd före stekning) och stek dem på båda sidor i smör. Rör ihop crème fraiche och bostongurka till en dressing. Servera fiskburgarna i bröd tillsammans med grönsaker och dressingen.

Min vän Amy fick förfrågan om att vara inspiratör för projektet Vegetarian for a year, som ska försöka locka människor att äta vegetariskt i ett år med start från och med igår. Amy har i större delan av sitt liv varit lakto-ovo-vegetarian, vilket har varit ett naturligt val eftersom hennes familj kommer från Indien och hon är uppvuxen i en rik värld av vegetariska rätter. Amy kommer vara en toppeninspiratör då hennes fina mat överbevisar varenda en som någonsin sagt att vegetarisk mat är tråkig eller mest består av sallader. Oh nej... Oavsett om ni vill haka på projektet eller bara som jag väldigt gärna äter vegetarisk mat, så kika in hos henne och på projektets Facebooksida och låt er inspireras!
Så dagens recept är därför av det gröna slaget. Jag hittade små knubbiga minisquash när jag handlade grönsaker och kunder inte låta bli att köpa med mig ett par. Fyllde dem med en grönsaksröra och serverade stekt halloumi och rostade hasselnötter till. Hittar ni inte minisquash går det självklart att klyva vanliga på längden och fylla dem som båtar.

Grönsaksfyllda småsquash, 4 pers.
4 minisquash eller 2 stora
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
100 g champinjoner, hackad
1 paprika, hackad
1 burk/pkt krossade tomater
500 g halloumi, skuren i skivor
salt & svartpeppar
 en skvätt balsamvinäger
½-1 dl hasselnötter
mynta

Sätt ugnen på 200°. Skär toppen av de små squashen eller  klyva de vanliga på längden. Skrapa ur det mesta fruktköttet med en sked. Släng bort kärnorna och hacka resten av fruktköttet.
Sätt in de urgröpta squashfrukterna i ugnen medan du förbereder fyllningen. Fräs squashhacket i lite olja tillsammans med gul lök, vitlök och svamp. Tillsätt paprika samt krossade tomater och låt allt puttra ett par minuter. Stek halloumin i lite olja och tärna sedan hälften av den och vänd ned i grönsaksröran. Ta ut squashen ur ugnen, fyll dem med grönsaksröran och sätt tillbaka i ugnen i ytterligare 10 minuter.
Rosta under tiden hasselnötterna i en torr stekpanna tills det tunna skalet blivit svart. Gnugga sedan av det brända skalet med hushållspapper eller en handduk. Hacka sedan nötterna grovt. Servera den fyllda squashen tillsammans med stekt halloumi samt rostade hasselnötter och klipp över lite färsk mynta.

Idag har vi tagit farväl av en nära vän. Ett fint syskonpar förlorat sin pappa. En kvinna har mist sin käraste. Och många många har fått ta avsked från en god vän. Alldeles för tidigt... Ingen vet vad livet har i beredskap för oss. Kanske är det lika bra. Eller bör vi leva som om varje dag vore den sista? Jag vet inte, men vi får försöka att njuta av det livet vi fått. Det var ett fint avsked idag om än väldigt tungt. Du kommer alltid att finnas hos oss i våra fina minnen av dig.

Ha en skön helg mina vänner och se till att krama dem ni älskar en extra gång! Gör det där du länge gått och funderat på! Ring den där vännen som du tänkt på så länge! Gnäll inte över småsaker. Gå ut och känn efter hur det verkligen känns när regnet faller ned på ditt ansikte. Det är rätt skönt ändå.

Nu ska jag äntligen försöka sammanfatta dagen igår, som ni sett skymtar av på Facebook och på lite andra håll. Det blev en helt galen dag igår! Jag som skämtsamt sa att jag bakat vinnarkakan och så går jag och vinner! Ja, eller kakan ska jag väl säga. För er som inte vet vad vi pysslade med så var det nämligen så att P4 Kalmar firade sin 35-årsdag på ett alldeles speciellt sätt. De hade bjudit in till kakfest i direktsändning i Martin Nilssons trädgård och bjudit in ett gäng kakmonster. Jag var självklart inte sen att haka på. Martin kokade en underbar soppa i sin Per Moberg designade Muurikka och bjöd alla på, för det behövdes grundas lite innan vi gick loss på kakorna...

Kvällen före hade jag tipsat min kollega Anastasia om kakfesten som efter sitt kvällspass (framåt si så där 22:30) gick hem och började baka macarons!! Jag har själv varit med när hon har bakat och vet att det inte går att svänga ihop dem på en kafferast. På hennes fina blogg finner ni lite fler bilder från gårdagen. Tycker dem med mannen som kommer in och får soppa så fint fångade att alla verkligen var välkomna in i Martins trädgård.

20 eller om det blev 21 sorters olika kakor skulle juryn smaka sig igenom och som ni ser fanns det gott om fina småkakor. Jag smakade på mååånga, men dock inte alla. Det var några kakor som dock stack ut ur mängden och då är jag inte alls partisk (ha ha...).

Anastasias macarons är alltid ljuvliga, men de här var nog de godaste hon någonsin bjudit på. Tänker er en fyllning med dulce de leche och en knäckig kant med smak av mandel och farinsocker. Ja, ni förstår ju själva... De fick ett hedersomnämnade i tävlingen, tog silverplatsen kan man väl säga!

Två andra av mina fina vänner kom också på kakfesten med varsitt bidrag. Anna hade med sig fantastiskt goda chokladbiscotti med en precis perfekt hint av lavendel i (känn ingen press... vi är bara mååånga som väntar spänt på ett recept). Anna gjorde en så snygg entré i programmets sista kvart och hann lämna över sitt bidrag till juryn i grevens tid. Och inte nog med det så klev hon rakt in i direktsändning och fick en mikrofon under näsan. Ja, hon såg lite paff ut :-)
Helena kom med sina kolakakor som faktiskt redan har kammat hem första platsen i en kaktävling! Och de är de godaste kolakakorna, ever! Inne hos Helena finner ni ännu mer bilder...

Sist men inte minst har vi mitt bidrag! Jag bakar nästan aldrig småkakor, just för att jag älskar alla sorters småkakor och det finns nästan ingen hejd på mig när det kommer till ätandet... Därför hade jag inget ess i skjortärmen jag kunde dra fram utan jag gav mig på att experimentera lite. Vilket resulterade i att jag råkade ha i dubbel mängd florsocker :-O och vem vet det kanske var just det som gjorde att kakan vann. Eftersom jag inte hade något namn på min kaka, då jag på allvar inte trodde jag skulle vinna (kaxig är jag alltid, fast bara med glimten i ögat ifall jag upprört någon). Radion döpte min kaka till Emmys onämnbara eftersom de inte ville köpa mitt egna namn, vinnarkakan... Men kakan har nu fått namn efter sin goda smak. Vill ni smaka mina kakor, men inte orkar baka dem själva, så får ni pallra er till Kalmar och ta en fika på vårt Länsmuseum där den kommer att serveras!

På bilden ses mitt fina pris, bortsett från den stora äran, en radiofågel i frostat glas. Den står nu i mitt köksfönster bredvid min lilla miniradio.

Sega citronkakor eller Vinnarkakan, ca 40 st. om ni gör dem stora som jag
200 g smör
3 dl florsocker
60 g mandelmassa, finriven
1 tsk vaniljsocker
1 nypa vaniljfrön (finns på burk)
2 ekocitroner eller 1 vanlig, finrivet skal
3 ½ dl vetemjöl

1 ägg
½ dl strösocker
½ dl citronmarmelad

Sätt ugnen på 200°. Rör ihop smör och florsocker. Blanda ned mandelmassan, vaniljsocker, vaniljfrön (om du har uteslut annars) och rivet citronskal. Rör sedan ned mjölet och blanda till en smidig deg. Forma degen till två rullar 3-5 cm i diameter, beroende på hur stora kakor du vill ha (de får dubbelt så stor diameter efter gräddning). Sno in rullarna i plastfolie och låt dem vila i kylen i en timme. Pensla rullarna med uppvispat ägg och rulla dem i strösocker. Skär dem i 1 cm tjocka skivor och lägg på pappersklädda plåtar. Lägg en liten klick citronmarmelad i mitten på varje kaka. Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter. Dra av bakplåtspappret med kakorna på från den varma plåten och låt dem svalna lite innan du flyttar dem.

Idag har jag bakat småkakor! För vet ni? Imorgon firar P4 Kalmar 35 år och då är det småkaksfest i Martin (Halv 8 hos mig/Kallskänken/Receptfritt) Nilssons trädgård mellan klockan 10-13. De som vill får baka en småkaka och dyka upp med sitt bidrag. Jag hoppas på att få mumsa i mig mååånga (kanske rent av 35 stycken!) småkakor imorgon, för är det något jag är svag för så är det just småkakor. Därför bakar jag nästan aldrig det eftersom jag äter tills inte en smula finns kvar... Självklart hoppas jag att det blir kaktävling eftersom jag troligen bakat vinnarkakan, ha ha... Vilken sort? Remsans hemliga recept ;-) Så jag hoppas vi ses imorgon!

Nu till andra bakverk som några av er sett på Facebook redan att jag bakat. Kikade ni på Pluras kök när det gick? Jag missade tyvärr en del avsnitt, men vilket mysigt program! Det är så middagar med vänner ska vara. Alla hjälps åt och fixar en god middag. Ja, sedan behöver det inte nödvändigtvis sluta med att alla är lite på lyset och sjunger för full hals. I ett av programmen lagade de äppeltarte och jag har inte kommit till skott förrän nu att själv testa. Det var nog en av de snabbaste kakor/efterrätter jag någonsin svängt ihop. Och så gott det blev! Barnen som jag var osäker på om de skulle tycka om efterrätten, mumsade i sig snabbare än jag han säga var så goda. Jag följde i stort sett pluras recept, gjorde bara några små förändringar. Jag kan tänka mig att et kan vara gott att även toppa med lite hackad mandel. Nästa gång ska jag testa med päron och kanske ingefära, för det kan inte bli annat än yummie :-)

Äppeltarte, 8 pers.
1 rulle kyld smördeg (270 g)
100 g mandelmassa, riven
3 äpplen, skalade, urkärnade och skurna i skivor
1 ägg, uppvispat
1-1 ½ tsk kanel
~1 dl florsocker
ev. hackad mandel

Sätt ugnen på 225°. Dela smördegen i 8 kvadrater och lägg på pappersklädd plåt. Pensla med ägg, lägg mandelmassa i mitten på bitarna och lägg på äppelskivorna. Pudra över lite kanel och sedan rikligt med florsocker.  Sätt in i ugnen i 10-15 minuter tills smördegen fått lite färg. Servera med vaniljglass eller lättvispad grädde (kanske med en skvätt calvados i...).

När det gäller inspiration till maträtter så är kollegornas matlådor en guldgruva. Det kikas nyfiket i varenda lunchlåda som öppnas i vårt personalkök. Och jag har sagt det förut, många av mina kollegor är lika intresserade av mat som jag. Denna gång var det Camillas lunch som mitt intresse drogs till lite extra. Hon hade marinerade grönsaker med sig som såg fantastiskt goda ut och självklart var hon snäll och delade med sig. När vi grillade i helgen passade jag på att göra en (halv) sats av hennes grönsaker och de var till och med godare än vi trodde! Marinaden lyfte verkligen grönsakerna.

Grönsaker i vackra färger kan göra vem som helst glad! Finns så många grönsaker som är fina nu. Här ses mina före tillagning i ugnen och sedan efter med den goda marinaden över sig.

Camillas marinerade grönsaker, 4 pers.
1 fänkål, i mindre bitar
1 squash, i mindre bitar
2 morötter, i slantar
2 olika paprikor (jag tog röd och grön sivripaprika), i mindre bitar
3 msk olivolja
1 tsk flingsalt

Marinad:
1 citron, rivet skal och pressad saft (är den liten så ta 1 ½)
2 msk olivolja
1 msk vatten
1 vitlöksklyfta, pressad/riven
25-50 g finriven parmesan
salt och vitpeppar

Sätt ugnen på 225°. Sprid ut grönsakerna i en ugnsform eller långpanna. Ringla över olivolja och strö över flingsalt. Rosta i ugnen i 20-25 minuter. Blanda ihop ingredienserna till marinader. Häll marinaden över de varma grönsakerna.

Till grönsakerna åt vi grillat entrecôte och köttet lade vi i en marinad jag hittat hos Lotta. Åh, så gott det blev! Eftersom det blev en stor sats av marinader har vi under helgen testat att lägga nötkött, fläskkött och kyckling i marinaden, vilket alltihop blev lika gott och mört.

Persikomarinad, ca 3 dl, räcker till ca 1 kg kött.

1 burk inlagda persikohalvor (240 g) - inklusive spadet

1 citron, rivet skal och pressad saft

2 vitlöksklyftor

2 msk kinesisk soya

1 msk sambal oelek

2 tsk worcestershiresås

½ tsk grovmalen svartpeppar

Mixa alla ingredienser till en slät marinad. Låt köttet ligga i marinaden i minst ett par timmar, gärna över natten. Ta fram köttet i god tid innan det ska grillas. Salta köttet och grilla.

Vad tror ni att jag hittade på med kantarellerna jag köpte? Näe, det blev ingen svampsås eller höstgryta utan enklast möjliga kantarellrätt. Jag smörstekte kantarellerna och la dem tillsammans med ost i tortillabröd och gjorde quesadillas. I loooove...

Så här gjorde jag. Godast tycker jag är att först steka kantarellerna i torr panna och efter en stund klicka i smör (mycket...) och lite finhackad schalottenlök samt krydda med salt och vitpeppar. Lägg ut tortillabröd och täck hälften av dem med skivor av någon vällagrad ost, gärna västerbottenost. Fördela sedan de smörstekta kantarellerna på bröden. Vrid ett par tag med svartpepparkvarnen (ja, jag vill ha båda pepparsorternas smak) över och täck med ännu ett lager ost samt ett andra bröd. Stek bröden i en torr stekpanna eller på en plåt i ugnen. Klipp eller skär i bitar och njut tillsammans med en ljus ale. Mmm... Det här är så ruggigt gott...

Idag gav faktiskt jag mig ut på svamprunda tillsammans med mina föräldrar i den skog där vi brukar finna kantareller, både gula och trattisar. Men jag kan säga att den inte fanns en endaste svamp! Inte ens någon ful eller giftig en. Då är det torrt i marken vill jag lova. En liten blött fläck hittade vi dock, och precis där halkar Milia på ändan... Så det ser ut att bli till att handla svamp ett tag framöver.

Det roligaste med hela turen tyckte Milia var hästhagen vi passerade på vägen hem. Jag tror vi har en blivande hästtjej här. Vilken hennes mamma aldrig varit. Jorå, jag gick i ridskola för jag ville vara lika mycket hästtjej som mina kompisar. Ramlade av tre gånger första terminen och bestämde mig för att sluta på ridskolan (jag var då sju år). Fortsatte dock att åka dit för jag ville ju hänga med mina kompisar. Blev övertalad att åka på ridläger i en veckan (gick i fyran då). Jisses, vilka mardrömmar jag hade innan vi åkte. Och de besannades! Kan säga att ridläraren och ägaren av hästarna var måttligt road när jag för andra gången kom gåendes tillbaka efter skogsturen eftersom hästen hunnit hem före mig...
Hästarna som ser ut att bråka i bakgrunden var två urgulliga föl som busade med varandra, så det är ett av stona som Milia matar. Fölen vågade knappt hälsa på oss.