Eftersom min man tyvärr i stort sett aldrig jagar nuförtiden så köper jag vilt när abstinensen blir för stor. Jag lyckas även tigga till mig lite viltkött från vänner som jagar till min stora lycka. Älg är favoriten och även så här i enkla färsbiffar blir det kanongott. Jag smaksatte både biffarna och gratängen vi hade till med Västerbottenost, gjorde en kantarellsås och sedan njöt vi av ett gott  rött vin till det. Ja, ni förstår ju själva att det blir som ren musik för mina smaklökar! Det är sådan här mat jag älskar, när råvarorna är de som ger hela middagen en speciell karaktär. Känner ni ingen jägare passa på att köpa hem lite viltfärs nästa gång handlar.

Älgfärsbiffar med Västerbottenost, 4 pers.
500 g älgfärs
3-4 dl riven Västerbottenost
1 ägg
1 dl grädde
1 msk kantarellfond
½ tsk salt
1 krm svartpeppar

2 dl förvällda kantareller
1 msk kantarellfond
2 dl grädde
salt & svartpeppar

Sätt ugnen på 225°. Blanda samman älgfärsen med 1 dl av osten, ägg, grädde, fonden samt salt och peppar. Forma till fyra större eller åtta mindre biffar och bryn dem i smör. Lägg biffarna i en ugnsform, strö över resten av osten och gratinera dem högt upp i ugnen i 5-10 minuter tills osten smält.
Stek svampen så att den får lite färg. Slå över fond och grädde. Låt puttra ett par minuter, smaka av med salt och svartpeppar.

Rättikagratäng, 4 pers.

1 gul lök, skivad

2 klyftor vitlök, krossade
1 stor rättika (700-800 g), tunt skivad
4 dl vispgrädde
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
4 dl riven ost (jag tog Västerbottenost)

Sätt ugnen på 225°. Fräs löken och vitlöksklyftorna i lite olja utan att dom tar färg. Lägg i rättikaskivorna och häll i grädden och låt koka upp. Salta och peppra rikligt och låt allt småkoka tills rättikan är mjuk. Varva tillsammans med den rivna osten i en ugnsfast form. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

Till maten drack vi ett gott och mycket prisvärt amaronevin, A Amarone. Det passade perfekt till älgbiffara och Västerbottenosten utan att ta överhand. Vilket jag kan tycka att alltför kraftiga Amaroneviner kan göra. Det får inte bli för rund och tydlig smak av de torkade druvorna, så detta vinet passar mina smaklökar!

Förra helgen var jag och ett par vänner på en föreläsningsdag om lågkolhydratskost och träning som hölls av MF-gruppen. Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt, berättade om vad våra kroppar är anpassade för att äta och vad som händer när vi äter halvfabrikat och processad mat, men även stora mängder kolhydrater (jag går inte in på detaljer om detta här utan läs hans bok om ni vill veta mer). Jonas Bergqvist, som har skrivit boken LCHF och träning berättade om sina erfarenheter av detta. Jag tycker att båda föreläsarna kom med många intressanta fakta och var inte alls militanta i sin syn på lchf, som jag kan uppleva att en del är. De pratade en hel del om det vi vet idag, att vi inte äter den kost våra kroppar mår bäst utav och vi ser tydligt hur övervikt och flera sjukdomar ökar för varje år. Bara i Sverige (som man räknar ligger cirka 10 år efter USA) har 14 % BMI >30 och 25% BMI >25. Och visst BMI säger inte allt, men vi vet att desto högre BMI vi har så ökar riskerna för andra sjukdomar så som hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes och kanske rent av en del cancerformer.

Men varför vill man då äta lågkolhydratskost om man varken är sjuk eller överviktig?
Jag har hereditet för hjärt- och kärlsjukdomar från båda mina föräldrars håll och arvet är den största riskfaktor i detta fallet. Ja, ni vet ju även att det var på grund av kärlsjukdom jag förlorade min mamma alldeles för tidigt för ett par månader sedan. Tyvärr ser jag också på mitt jobb hur våra patienter med cancerdiagnoser blir allt yngre.
Jag har under många år ätit lågkolhydratskost, eller tänkt på matens GI (hur snabbt blodsockret stiger) skulle man kunna säga, alltså en väldigt liberal variant av lågkolhydratskost. I somras bestämde jag mig för att testa att mer äta strikt lchf (dock inte så lågt som 5 E%) för att se vad det hade för effekt på mitt mående. Jag är själv lite förvånad och positivt överraskad. Jag har inte gått ned någonting i vikt, men kroppen har ändrat form och blivit mer fast och då har jag inte tränat mer än tidigare (2-3 dagar/vecka). Jag är betydligt piggare och orkar mycket mer inklusive när jag tränar. Det känns aldrig som energin tar slut för mig. På köpet är jag i stort sett aldrig sjuk trots att jag har två små barn och de är för den delen heller aldrig sjuka.

Våra kroppar behöver i stora drag kolhydrater, fett och protein plus en massa vitaminer, mineraler och spårämnen. De två första är dem som ger oss energi att orka med det vi ska. När man då äter lchf-kost ställer man om kroppen att gå runt på fettenergi istället för kolhydratsenergi. Våra kroppar tar i första hand kolhydraterna och använder dem som energi, men dessa depåer är mycket små vilket gör att vi snart måste fylla på energi igen. När man då äter mer fett ställer kroppen om sig och använder fettet som energi och dessa depåer är större och ger på så vis energi en längre tid.

Vad äter jag då för något?
När det pratas om lchf tänker de flesta att man bara äter en massa ägg, bacon och kopiösa mängder smör, men jag äter samma mat som tidigare fast jag har uteslutit vanligt mjöl (även fullkorn) ur min kost och därför även bröd, pasta, ris och potatis. De första veckorna åt jag inget av detta, men gör nu så ibland fast mycket sällan. Jag äter nästan inget socker och har aldrig gjort så det har jag inte behövt utesluta. Det jag äter är alla grönsaker (även rotfrukter), bär, ibland någon frukt, frön, ibland nötter, ägg, kött, fisk, skaldjur, ost och andra mejeriprodukter. Jag tycker inte att jag äter mer fett än tidigare eftersom vi länge ätit helfettsprodukter (eftersom jag inte vill äta tillsatserna som finns i lightprodukterna), men det är viktigt att få i sig fett för att bli mätt och eftersom det blir den huvudsakliga energikällan. Det är viktigt för mig att maten är näringsrik och innehåller så lite tillsatser som möjligt framför allt för mina barns skull.

Jag vet att det kan vara svårt att tro på alla dessa påstådda positiva effekter av att äta lågkolhydratskost, men försök föreställa er:

- du blir av med sötsug, ja annat sug för den delen också

- du är aldrig hungrig

- är du överviktig går du ned i vikt och är du underviktig går du säkert upp i vikt (man brukar säga att lchf är viktstabiliserande)
- du slipper gaser och andra magproblem (även om du äter kålgrönsaker eller annat som du trott gett dig gaser, för du kommer inse att det är annat i din kost som orsakar detta)
- oavsett om du har diabetes eller inte kommer ditt blodsocker blir jämnare eftersom det du äter inte kommer skjuta ditt blodsocker i höjden. Men det finns annat som också påverkar vårt blodsocker, så som stress kan höja ditt blodsocker och livsmedel som din hjärna uppfattar som sött trots att det inte innehåller några kalorier alls
- du kommer känna dig piggare (iaf när din kropp vant sig vid att gå på fettenergi istället för kolhydratsenergi) och inte känna av någon matkoma eller att du måste ha något gott fram åt eftermiddagen
- många upplever även att de får bättre hy och tappar mindre hår

Men! Här vill jag poängtera att jag inte dömer någon som äter på annat vis och jag är emot alla spydigheter för folks val av kost. Till exempel när någon som äter lchf lägger upp en bild på IG eller FB och blir hackade på för att det inte är strikt lchf. So what?! Var och en väljer vad de vill äta eller inte.
Det gör ont i mig när människor proppar i sig godsaker eller mat och blir spymätta för sedan har ångest över detta. Eller de som har en massa problem med sina magar som skulle kunna bli hjälpta av att lägga om sin kost och då menar jag inte nödvändigtvis till lchf. Mina kollegor vet att jag är hård ibland, men gillar du inte hur du mår eller om du tycker att du väger för mycket - sluta klaga och gör något åt det! Det är samma med alla livsstilsförändringar (vilket ingår i mitt arbete att motivera folk till) att du måste vilja för att lyckas. Tror du inte på dig själv - vem ska då göra det?
Jag tycker också att det är jobbigt när andra blir provocerade av att jag inte vill ha en bit tårta eller smaka av godiset. Men det har inget med att göra att jag lagt om min kost, för jag har i alla år tackat nej de flesta gånger. Jag är inte bättre än någon annan, men jag är bara inte sugen. Det är ingen uppoffring för mig. Folk frågar ofta vad jag äter på kvällarna när jag blir sugen på något, men det torra svaret är inget eftersom jag inte har något kvällssug. Då får jag den där blicken som säger att de inte tror mig.

Men mina barn då? Äter det också lchf?
Jag svarar samma som jag alltid gjort på frågorna om barnen äter samma mat som oss. Det serveras inget annat än en sorts mat vid middagarna och man äter det man tycker om. Alla måste smaka och sedan får de välja. Så när det gäller kolhydrater äter barnen mer än mig och det ska de också göra!
Hur mycket kolhydrater var en väljer att äta ska vara individuellt beroende på om du är överviktig/smal, frisk/sjuk, gammal/ung, aktiv/stillasittande samt även om man har ett sockerberoende eller inte (vilket man ska komma ihåg kan triggas av vitt mjöl och sötningsmedel).

För er som själva vill prova är mina tips:
- läs på innan om vad du "får och inte får" äta tex på Kostdoktorns blogg
- kör strikt i början för att ge kroppen en chans att ställa om sig, lägg sedan till lite mer kolhydrater om du vill eller vid speciella tillfällen
- tröttheten som infinner sig i början är övergående, drick bara lite extra dessa dagar
- inspireras av andra (särskilt om du vill få pepp att gå ned i vikt!) genom tex LCHF-klubben (finns även på Instagram) som startades av Katrin Zytomierska

För träningstips och kostinspiration kika in hos:
Cecilia Folkesson
Hur bra som helst
Anna Hallén

Vill du får galet mycket inspiration till sockerfria bakverk så kika in hos Marja! Ni hittar massor av godsaker även om ni inte äter lågkolhydratskost.

 

Här kommer ett lchf-inspirerat recept på minipizza. Även om ni nu inte flyr så fort ni ser en liten kolhydrat så är det ju alltid trevligt att få i sig mer grönsaker. Jag gjorde en vegetarisk variant och eftersom de är helt fria från mjöl är de även glutenfria. Självklart blir inte botten som en vetemjölsbotten, men med det är det inte sagt att dessa pizzor inte är goda. Jag mumsade i mig en på stående fot så fort de svalnat tillräckligt mycket för att bita i. Jag hade en slatt hetare tomatsås kvar som jag hade på pizzorna, vilket gjorde att jag både flämtade av hettan från såsen och de varma tomaterna. Trots lättare brännskador så får dessa pizzor helt klart tummen upp!

Minipizza med blomkålsbotten, ca 8 st
1 blomkålshuvud (jag använde ett ekologiskt som oftast är mindre)
2 ägg
2 dl riven ost
1 tsk torkad oregano
1 tsk torkad basilika
1 tsk vitlökpulver
½ tsk salt

tomatsås (färdig eller se recept nedan)
1 tunt skivad aubergine
2 skivade tomat
2 kulor (á 125 g) mozzarella, skuren i 8 skivor

Sätt ugnen 225°.  Mixa blomkålen blomkålen till smulor. Tillaga den i micron på full effekt i 5 minuter. Det går även att koka den snabbt, men låt den då rinna av ordentligt. Låt svalna i cirka 10 minuter. Blanda blomkålen med äggen, den rivna osten och kryddor. Forma till 8 bollar och lägg dem på en pappersklädd plåt och platta till dem så de blir tunna. Förgrädda pizzzabottnarna i 15-20 minuter tills de har fått fin färg. De blir extra goda om de blir lite bruna och krispiga på ytan. Toppa varje pizza med tomatsås, aubergine, tomat och en skiva mozzarella och grädda i ytterligare 10 minuter.

Tomatsås
1 gul lök, finhackad
2-3 vitlöksklyftor, finhackade
1 burk cocktailtomater
balsamvinäger
honung
salt och peppar
Fräs löken i lite olivolja i en gryta till den mjuknat. Tillsätt tomaterna och krydda så du får en balans mellan sötman i honungen och syran i vinägern. Låt såsen småputtra, gärna i 20-30 minuter.

Jag börjar längta efter att vara ledig... Haft en vecka med många pass plus dubbla arbetspass en dag och en extra tur i helgen, så jag längtar verkligen efter en soft dag långt bort från jobbet. Men de kommande veckorna har jag lagt in extra lediga dagar för att kunna planera det kommande födelsedagskalaset.  Japp. Dagen börjar närma sig. Ni kommer så småningom få veta vad jag hittat på :-)
Jag ska också en annan dag berätta mer  om föreläsningen jag var på igår om lågkolhydratskost och träning. Jag ska ge er mina tankar och erfarenheter av det, men idag får ni en god soppa istället.

Långt efter att kyla kom har vi kunnat skörda både tomater och paprika från våra plantor. Dessvärre har vi inget växthus så plantorna flyttade in och har bott i vårt vardagsrum... Även om det är mysigt med något som liknar en vinterträdgård, så är det aningen opraktiskt. Nu har vi skördat det sista, plantorna har åkt utomhus igen och vi kan åter igen se varandra :-) Våra allra sista tomater rostade jag i ugnen, en del lade jag i olivolja för att kunna ha i sallader närmsta tiden och en del fick åka ned i en soppa tillsammans med rostad paprika. Rosta grönsaker tar fram smakerna på ett helt annat sätt än att tillaga dem snabbt. Visst en hel del näring försvinner under tillagningen, men det blir så galet mycket godare.

Rostad tomat- och paprikasoppa, 4 pers.
1 kg mogna tomater, delade i mindre bitar
2 röda paprikor, urkärnade och halverade
1 gul lök, klyftad
4 vitlöksklyftor
4-5 dl grönsaksbuljong
2 dl crème fraiche
salt &svartpeppar
torkad basilika

Sätt ugnen på 125°. Lägg tomaterna i en ugnsform och rosta dem i ugnen i ca 1 timme. Ta ut tomaterna och öka värmen till 225°. Lägg paprikahalvorna med skalsidan uppåt samt vitlöksklyftorna och löken över tomaterna, ringla lite olja över och rosta i 20 minuter. Dra bort skalet från paprikabitarna. Mixa alla grönsakerna slätt med mixerstav och lägg i en kastrull. Späd med grönsaksbuljong och tillsätt crème fraiche. Krydda med salt, peppar samt torkad basilika och låt soppan sjuda en stund. Toppa soppan med smulad fetaost eller stekta halloumitärningar vid servering samt gärna lite färsk basilika.

Alla i vår familj är lika tokiga i plockmat och barnen tycker det extra mysigt eftersom det ofta blir så att den maten intas runt vårt soffbord. Vi äter nästan aldrig några måltider framför TV:n då vi tycker att måltiderna åtminstone ska vara "skärmfria" och att det är ett trevligt tillfälla att prata med varandra. Det spenderas alldeles för mycket tid framför någon sorts skärm för alla i familjen ändå. Men ibland hamnar vi framför TV:n och då äter vi ofta plockmat av något slag. Valet föll denna gång på fondue och det är både otroligt gott och mysigt att tillaga maten under själva middagen. Jag har snott åt mig mina föräldrars fonduegryta, men har ni ingen ni kan låna en gryta av så köp en billig på loppis. Jag lovar att hela familjen kommer tycka det är roligt att trä upp mat på spett och sedan tillaga den själv.
Ni får hålla till godo med en lite dunkel middagsbild för fondue är inte något man njuter av i dagsljus. Det ska vara tända ljus och lite murrigt. Här hade jag plockat fram allt på köksbordet medan jag kokade upp buljongen i tron att vi skulle äta där, men plockmat äts ju framför TV:n så middagen intogs sedan i soffan.

Men vad ska man välja att tillaga i fonduegrytan? Det finns olika varianter att fylla grytan med så som olja, buljong, rödvin och ost. Jag har inte testat olja och det låter lite läskigt, men ska vara gott. Vad ni än väljer så ska det vara något som passar att tillaga flera olika råvaror i. Att använda buljong eller ost tycker jag personligen därför är gott. Om ni väljer fisk eller kött så håll er till antingen det ena eller det andra, men blanda gärna olika sorters kött eller olika sorters fisk och skaldjur. Det viktiga är att det ska kunna sitta kvar på pinnen och bli tillagat snabbt. 

Grönsaker är perfekt att tillaga i fonduegrytan eftersom de även är goda råa och inte behöver bli klara i buljongen även om det är gott att sjuda dem i buljongen en stund. Denna gång valde vi blomkål, squash, svamp, paprika, broccoli samt halloumi och lövbiff. Så ut och leta rätt på en gammal fonduegryta med er! 

Buljong till köttfondue
1 l vatten
1 dl kinesisk soya
1 dl japansk soya
½ dl kalvbuljong
1 msk sambal oelek
1 vitlöksklyfta, pressad/riven
1 tsk svartpeppar

Koka upp buljongen innan den hälls i fonduegrytan och tänd därefter brännaren under fonduegrytan. Buljongen får sedan gärna nästintill sjuda så blir allt klart snabbt.

Det är inte ofta jag köper hel kyckling för vet nästan aldrig var jag ska göra med den. Nu hade jag ändå köpt med mig en kyckling hem och stod där lik förbaskat och undrade vad jag skulle hitta på. Jag har tidigare lagat currykyckling med en hel kyckling som blev otroligt mör och god, så den grytan hade jag i tankarna när jag nu gjorde en grytvariant av den kända thailändska soppan Tom kha gai. Är det något jag alltid är sugen på så är det thailändska smaker på maten. Fräsch och gott! Vill ni nu inte koka en hel kyckling går det självklart bra att bryna kycklingstrimlor och ha i soppan/grytan istället.

Tom kha gai / thailändsk kycklingsoppa, 4 pers.
1 hel kyckling
15 dl vatten
10 vitpepparkorn
2 tsk salt
2 msk riven ingefära
1 röd chili, finhackad
1 morot, i slantar

Koka först upp vatten, salt, kryddor och grönsaker. Lägg i kycklingen och koka under lock på svag värme i cirka 50 minuter.

5 dl kokosmjölk
5 dl kycklingbuljong
1 tsk torkade limeblad
2 citrongräs (jag tog dem på burk)
1 squash, i bitar
2 morötter, i slantar
1 broccolistång, i mindre bitar
1 röd chili, finhackad
2 msk riven färsk ingefära
kycklingköttet från den kokta kycklingen
1 lime, pressad saft
fisksås
färsk koriander

Koka upp kokosmjölk, buljong, limeblad och krossat citrongräs. Tillsätt morötter, squash, broccoli, chili och ingefära. Låt sjuda tills grönsakerna mjuknat lite. Tillsätt kycklingköttet, smaka av med limesaft och fisksås. Toppa med färsk koriander vid servering och servera eventuellt ris till.

Vad ska vi äta? Ständigt denna fråga... Jag är som ni kanske minns urkass på att göra matsedlar och följa dessa. Jag har ofta en rad idéer till rätter eller ett par specifika som jag tänker att vi ska äta den kommande veckan, men någonstans på vägen blir det sällan som jag tänkt. Men det går alltid att trolla fram något enkelt till middag. Här är två rätter som det inte behövs något recept till och som ni kan svänga ihop när tiden eller fantasin är knapp.

Det här är en sådan där rätt som kanske inte så många har testat, vilket är mycket sýnd eftersom det är perfekt snabblagad mat. Uovo in purgatorio (bolognese), vilket betyder ägg i skärselden. Kort och gott är det tomatsås med ägg i. Antingen så gör ni bara en tomatsås i en panna och knäcker i ett gäng ägg och toppar med riven parmesanost eller så tillsätter ni äggen i en köttfärssås (jag hade i lite quornfärs och blomkål i min tomatsås, men det går även att tillsätta blandade bönor), klipper över lite basilika och river över osten. Äggen ska alltså sjuda tills de stannar så pass mycket som du vill ha dem. Det är gott om gulan fortfarande är lite rinnande. Det fungerar som ensamrätt eller så bjuder du ett gott bröd till.

En annan rätt som är lätt att svänga ihop är en variant av den klassiska ängamaten. Koka valfria grönsaker (600-800 g) i grönsaksbuljong (7-8 dl). Jag tog denna gång en fryst blandning och hade även i edamerbönor som jag kokte för sig, spitsade och tillsatte i soppan. Tillsätt crème fraiche eller cream cheese (200 g), mixa om du vill soppan slät och smaka av med salt samt peppar. Har du persilja hemma så klipp gärna ned lite i soppan.

Jag har i många år varit sugen på all göra något kul med barnen kring Halloween. Visst det är ett kommersiellt jippo, men jag är precis lika barnslig som barnen och rycks med av all reklam. Vi har gått på spökrundor och annat läskigt, men aldrig gjort något som har haft med mat att göra. Det kan man tycka är konstigt, men jag har bara inte kommit till skott. Hade jag varit den som bakade en massa kanske jag hade gjort läskiga cupcakes eller någon tårta med spindlar på, men jag är mer för mat än bakverk. Därför bestämde min lillasyster och jag att vi i år skulle ha en monstermiddag ihop. Så vi spökade ut både makar och barn samt hjälptes åt satt laga läskig mat. Vår pappa slapp dock klä ut sig, men ville gärna vara med och smaka på monstermaten. Det här är vad vi bjöd alla häxor, demoner och monster på. Maten krävde mer pyssel än vi kanske hade tänkt oss och all mat blev kanske inte lika snygg som vi föreställt oss, men det blev ändå ett trevligt pysslande ihop. Vi kommer säkert ordna fler spökmiddagar kommande år.

Osttokiga är vi alla, ja alla. Vi skojade om det vid middagen hur mycket ost det går åt på en vecka i både min och lillasyrrans familj. Ostoholics... Därför var dessa kvastar jag såg på Instagram ett självklart val. Hyvlad ost som klipps fransig och rullas runt salta pinnar. På den bilden jag såg skulle de även snytas ihop med en remsa gurkskal, men det blev alldeles för pilligt.

Här var tanken att göra små flugsvampar av ölkorv och cocktailtomater, men eftersom svamparna inte ville stå stabilt trots att de fästes ihop med tandpetare gick det inte få några snygga prickar (av majonäs) att sitta kvar. De blev goda, förlåt otäcka i smaken ändå!

Den rätten som blev klart läskigast var fingrarna av korv och skållad mandel. Lillasyster hade hittat ett par riktigt goda kryddiga och köttiga (95 %) korvar från företaget Ingmar Johansson. Vi skar bort lite av korvarnas topp och petade dit en skållad mandel och tillagade dem sedan i ugnen.

Dessa serverades med grön spagettis som färgats med hushållsfärg.

Grodlår hade Lowe bestämt att vi också skulle bjuda på och det var nästan så barnen inte ville tro oss när vi berättade att det var kycklingvingar när de ställde sig tveksamma till att äta grodlåren.

Att göra "pumpamonster" av orange paprikor visade sig vara svårare än tänkt. Det var inte alls lika lätt att skära snyggt i dem som med vanliga pumor och min kniv var kanske i vassaste laget. Hur som helst blev även dessa goda, fyllda med lika delar köttfärsröra och fetaost och tillagade i ugnen.

 

Det läskiga soppan som det skulle flyta ögon i blev definitivt inte som vi tänkt oss. Vi försökte med crème fraiche, men den flöt ut i den varma soppan (därav försvann även den röda färgen på soppan). Då testade vi med kokta ägghalvor med gulan uppåt, men det såg ut som glada ögon från någon seriefigur. För att göra ögonen läskigare försökte vi att göra röda ådror med ketchup och det gick inte alls. Ägghalvorna vändes då och så tog vi vad kunde komma på, skivor av oliver fick agera som någonslags pupill...

Till efterrätt hade Lowe bestämt att vi skulle göra några läskig kryp och gravplatser. Portionsglas med chokladpudding toppad med hackad choklad fick agera jord och franskavåfflor med glasyr blev gravstenar. Jag ångrar nästan (som den lilla otäcka elaking jag är) att jag inte gömde någon liten minidocka i åtminstone ett av glasen... Spindlarna av oreocookies ses lite varstans och de verkade enkla att göra men det var vaken lätt att få benen av lakritssnören att sitta kvar eller att behålla kexen hela. Fast jag tycker ändå att de blev väldigt söta.

Hela familjen Addams... Det hemskaste är att jag råkade skrämma grannens lille pojke som är 4 år, så nu vet han inte om han vågar komma hem till oss igen...