När jag var i Stockholm för ett par veckor sedan och träffade Lotta och Kim, började vi vår dejt med att åka till Slottsträdgården Ulriksdal. Jag har aldrig varit där tidigare, men hört en massa positivt om det och vi blev inte besvikna. Trädgården är som en park och det finns växter för alla typer av boenden (villor och lägenheter) och smaker.

Bara att strosa runt och kika på alla plantor är en njutning och avkoppling i sig för hela trädgården andas ett lugn, men växter har ju gärna den förmågan att skapa en sorts harmoni. Det är det jag älskar mest med min egen trädgård, känslan som infinner sig bara av att vara i den även att trädgårdsarbete är avkopplande i sig. Men får jag välja ligger jag hellre i gräset och slappar än på knä i landen och rensar ogräs. Jag är inte helt galen... :-P

För de besökare som är sugna på att plocka grönsaker är det bara att välja en lagom stor korg och ge sig ut i landen och fylla den med det man tycker om. Och det fanns verkligen mycket att välja på, allt från olika sorters kål och sallader till rotfrukter och andra ovanjord växande grönsaker.

Sedan kan man under tiden försöka klura ut vad det är som växer och vilken del av plantan som äts. Ja, det är inte så självklart kan jag lova och då äter jag alla sorters grönsaker och har odlat en del. Ni kan ju till exempel kolla på dessa gula blommor och säga vilken grönsak de ska bli. De på den vänstra bilden alltså, ho ho... Även om Lotta är lika fin som alla världens blommor tillsammans.

 

Andra plantor var mer överraskande på sättet de växte, som kronärtskockorna som jag trodde växte en och en rakt upp ur jorden, men som ni ser växer de inte så. Alltid lär man sig något nytt!

Olika sorters prydnadspumpor odlade de så att de växte upp över en spaljébåge, som ni ser på bilden med Lotta ovan. Nu har jag förberett min man på att jag vill ha något liknande, så frågan är bara vart jag ska ha den. Kanske på stigen på vår baksida som leder nedåt skogen. Jag ska bara få min man till att tycka att det är bra idé först...

 

Här kan ju undra vad det är för ett konstigt hus mitt i majsåkern. Nej det är varken huset som majsodlaren bor i och inte heller ett trasigt växthus om nu någon funderade i dessa banor. Det ser nästan ut som nästa storm skulle kunna ta huset med sig.

Men när man kommer närmre så visar det sig vara en mysig plats att vila fötterna på när man knatat runt bland alla växter en stund. Jag kände verkligen att det växthus jag önskar mig måste vara av lite större modell så att jag får plats med en skön hörna att koppla av i och gärna njuta av en god fika då och då.

På flera ställen i trädgården finns det möjlighet att finna lugn och ro. Och trots att det var många besökare är det ändå lätt att koppla av i något mysigt hörn. De var flera personer som satt och läste, vilade eller satt och småpratade på någon av sittplatserna.

Fast det fanns även delar i trädgården för de med lite mer spring i benen. Nu kände jag inte riktigt själv för att go bananas, men hade jag haft med mig kidsen så överdriver jag inte om jag säger att de hade tröttnat på att kolla på grönsaksplantor efter fem minuter och mer än gärna klättrat lite i denna delen.

För de besökare som inte är intresserade av grönsaker finns det även blommor till självplock. Och även en massa olika plantor att köpa, allt från som blomplantor till buskar och träd.  Det fanns även galet mycket fina krukor och annat pynt till trädgårdar, uterum och balkonger. Och vart man en vände sig fanns det krukor med olika blom- och växtgrupper i alla möjliga storlekar och stilar. Personligen föredrar jag de växter som kräver liten omsorg, både när det gäller att förse dem med vatten och beskära dem och annat pyssel. Jag har uteslutande perenner som antingen sköter sig själva eller som klipps ned på hösten och poppa upp fint till våren igen varje år. Varje år köper jag väl en och annan krukväxt både att ha inomhus och ute i krukor, som sedan går en säker död till mötes. Grym är jag på så vis.

Vi passade på att äta lunch i Slottsträdgårdens café, men missade tyvärr deras vegetarisk buffé. Som tur var serverades det ändå mat och vi hade istället två rätter att välja mellan, även dessa vegetariska. Vi valde alla tre ost och savoykålsbiff med linssallad, hasselnötter och dijonsås, och precis som bilden visar var det mycket gott!

För de som inte vill äta mat så är caféet även fullt av en mängd olika kakor att välja mellan. Som tur var får jag väl säga var jag inte vrålhungrig när vi besökte caféet, för då hade jag säker plockat till mig sju sorters kakor, minst... När det kommer till småkakor är jag som kakmonstret i Muppet Show/Sesame Street. Kaka... kaka... kaka... kaka!
Jag tror att det på tavlan bakom på väggen stod "Vår buffé är en blandning av exotiska rätter och svenska traditioner. Här tillagar vi maten på övervägande ekologiska råvaror". Nästa gång jag kikar förbi ska jag definitivt pricka in deras vegetariska buffé!

Hej alla fina! Ni trodde kanske att jag råkat ut för något eftersom ni inte sett ett livstecken här på bloggen på ett tag. Jag har haft fullt upp, men kan meddela att jag mår bra. Okej, bortsett från en stukad fot då... Förra veckan bara rasslade iväg, vilket välfyllda veckor har en tendens att göra. Den avslutades dessutom på bästa sätt med en tjejtripp till Stockholm. Jag hade ingen (riktig) kamera med mig, men tänkte ändå bjuda på lite mobilbilder och restaurangtips. Ja, träningstips också om ni nu är sugna på det. Kommer ni ihåg att jag en gång pratade om hur besviken man kan känna sig när man kommer hem från en resa och inget restaurangbesök har varit så bra att man vill tipsa om det? Denna gång var det precis tvärt om.

När jag och mina vänner anlände på fredagskvällen tog vi det lugn i lägenheten vi fått hyra och drack bubbel och mumsade lite tapas innan det var dags för en uppfräschning för att sedan ta oss in till city. Där mötte vi upp ett par tjejer till för middag på East. Jag har bara varit där tidigare och druckit mycket goda drinkar, men har då sneglat på maten och tyckt den sett fantastisk ut. Vilket den också visade sig vara! Jag tyckte däremot att miljön var alldeles för bullrig för att äta middag i och hade blivit besviken om vi inte hade varit i den partystämning vi var när vi anlände. Nu blev det som en middag före utgång. Så om man vill äta middag i lugn restaurangmiljö och kunna prata med varandra ska man välja ett annat ställe, men återigen maten var verkligen otroligt god.

På lördagen strosade vi runt bland affärerna och försökte göra fynd. Jag tror jag nästan har provat varenda sko i storlek 35 i hela Stockholm och ändå blev det inga nya höstskor. Grrr...
För att pigga upp oss efter fredagens cava, drinkar och vin gjorde vi ett stopp på Juiceverket för att stärka oss med juice med all sköns nyttigheter i. De har mycket goda juiceblandningar som de pressar och mixar själva och det enda negativa jag har att säga är väl att de kunde haft lite mer ekologiska frukter med tanke på att hela frukten (i mitt fall äpple och hallon) åker med.

Lite senare åt vi lunch vägg i vägg med Juiceverket på Vigårda som drivs av Melker Andersson och Danyel Couet. Här hittar ni snabbmat i form av hamburgertallrikar fast i fräsch, vällagad och fantastiskt god tappning. Och ändå inte dyrare än de smaklösa och allt annat än roliga hamburgare som de flesta är vana vid att köpa. Vi valde alla olika stil och smak på våra burgare, men alla får pommes och en sallad som tillbehör. Jag valde den burgare som månadens gästkock tagit fram som var en jerkkryddad nötburgare där dressingen fått smak av ananas och lime. Mums!

Till lördagens middag hade vi bokat bord på en indisk restaurang, Shanti Softcorner. En annorlunda restaurang som var mycket smal och lång och låg som byggd runt en rund pelare. Restaurangen så smal att det rymms endast tre personer på rad vid borden om servitörerna ska kunna gå förbi. Men mysigt inredd i indisk stil. Jag hade svårt att bestämma mig vad jag skulle välja eftersom allt lät gott och för att inte tala om all god mat som servitörerna bar ut från köket. Jag valde tillslut en thali med med olika rätter och bröd. Och allt var sååå gott.

Nu var det inte för att shoppa och äta en massa god mat som vi åkte till Stockholm, utan det var för att på söndagen springa Tjurruset. För er som aldrig hört talas om detta lopp, så är det ett terränglopp på en mil som går över stock och sten i skogen, i upp-och-nedförsbackar, i vattendrag, genom gyttjehål och slutligen över en hinderbana. Galet? Ja! Och det roligaste loppet jag har sprungit i hela mitt liv. Tvärtemot vad man kan tro så är det både jobbigare och enligt mig tråkigsre att springa en mil på plan mark än vad Tjurruset är. Det här är ett lopp jag kan rekommenera alla att springa, så anmäl er ett gäng och så ser ni till att alla tar sig i mål. Tyvärr stukade jag min ena fot när jag hade ca 2,5 km kvar av loppet. Jag låg (ordagrant) och grät i skogen för att det gjorde så ont och jag kunde inte stödja på foten. En funktionär skulle hjälpa mig av banan, men envis som jag är ville jag inte bryta loppet utan han fick hjälpa mig ned till den bäck vi deltagare skulle ned i och där kylde jag foten vilket gjorde att jag kunde haltande ta mig i mål. Sen vrickade jag foten ännu en gång när jag skulle duscha av mig leran och efter det fick det bli ett besök i sjukvårdstältet. Men kan ni tänka er, jag tycker ändå att det var så kul att jag kommer anmäla mig till nästa år! Här hittar ni bilder (mig hittar ni på bild 110) och filmsnuttar från årets lopp så får ni ett hum om vad vi roade oss med.

Helgen som har gått har jag spenderat i Stockholm tillsammans med ett par av mina matbloggsvänner. När jag anlände på fredagseftermiddagen mötte Veronica upp mig för lite foodie-dejting. Först bar det iväg till Söder. Veronica och jag delar en kärlek, nämligen ön Tobago och första stoppet var därför självskrivet, Small Island Chocolates and Coffee. Butiken ägs till hälften av Duane Dove, som är en stor rom- och chokladexpert och Sveriges enda kakaoodlare.
Jag köpte inte bara med mig choklad från Tobago utan även en del heta karibiska chilisåser som jag tänkte jag skulle hetta upp min man med (ho ho...). För i butiken finns inte enbart ljuvlig choklad och kaffe utan även kokböcker, kryddor samt såser och allt med anknytning till Karibien.

De ordnar även choklad- och romprovningar, chokladskola och man kan även testa en karibisk middag med alla godbitarna i. För er som blir sugna på att uppleva Tobago i verkligheten så finns det möjlighet att få besöka Tobago Cocoa Estate och få en rundtur av självaste Duane Dove. När ni har bläddrat i boken i buriken med bilder därifrån så kommer ni boka en resa direkt. Mer information finner ni på deras hemsida och här kan ni läsa om Veronicas besök på plantagen.

Här efter var det tänkt att vi skulle gå till Sjögräs vägg i vägg med butiken för att sippa romdrinkar före middagen, men som tyvärr inte hade öppet längre. Så vi styrde stegen mot Gondolen och där visade det sig att deras takterass inte heller var öppen, men drinkar gick bra att beställa och även om det blev med tak över huvudet så blev det med fantastisk utsikt över Stockholm.

Sedan bar det lite oväntat av med tunnebana (tuben som lantisen nu har lärt sig att det heter) ut till Hökarängen för middag. Hemma hos någon? Nej, utan på en restaurang där. Och inte vilken som helst utan till den första Peruanska cevicherian i Skandinavien!

Vi kliver in i en ganska enkelt inredd restaurang och välkomnas hjärtligt av ägaren Franjo Pravdic av Ayi y Ayo och får sedan hjälp av en av servitriserna att välja rätter från menyn på väggen. Båda två ville vi så klart testa alla rätter, men insåg att det inte skulle få plats, men är man på en cevicheria måste man äta ceviche i alla fall!

Före maten fick vi cassavachips och en kryddig chilisås att dippa dessa i. Fantastiskt gott i sin enkelhet! Restaurangen har inga alkoholrättigheter och vi valde därför vatten till maten, men då rekommenderade de en dryck, chicha morada, gjord på svart majs som var smaksatt med för oss juliga kryddor. Drycken visade sig inte bara var god utan passade även bra till maten.

 

Till förrätt valde vi att dela på friterade bitar av cassava som serverades även här med chilisås och en mangosås. Båda såserna var goda tillsammans med den friterade cassavan och jag till och med hjälp av gaffeln för att skopa upp mycket sås på varje tugga.
Som en andra förrätt delade vi på en blandad ceviche med fisk, räkor och bläckfisk som marinerats i koriander, vitlök, ingefära och lime. Jag valde även till mango som smaksättning, vilket jag inte vet om det var lite synd kanske för rätten var mycket god, men det hade varit kul att känna de andra smakerna lite mer. Gillar ni chili så välj till det som extra smaksättning, det ska jag testa nästa gång.
I bakgrunden ses även rostade majskorn som vi trodde skulle vara som de popcorn som aldrig blir poppade och även om smaken påminde om dessa så var de inte alls lika hårda utan mer spröda.

 

Vi var inte sämre än att vi även beställde in två varmrätter och delade på. Här ses en kycklinggryta med kokt cassava i en majssås som serverades tillsammans med kokt ägg, koriander, riven ost och kokt ris. Detta var den rätt jag gillade minst och det berodde nog mest på att vi fått smaka på en mängd olika kryddor i de andra rätterna och då även en viss chilihetta, vilket gjorde denna rätt lite snäll i sammanhanget.

När de tillagade vår andra varmrätt såg vi hur det slog upp lågor bakom disken till köket och köttet hade fått som en träkolsgrillad smak och var både mört och gott. Det serverade i en sås med stekt rödlök, friterad potatis och färska tomater. Även till denna rätt serverades det kokt ris och köttet var toppat med koriander. Mycket gott!

Som ni märker är många ingredienser och kryddor återkommande i rätterna, vilket inte gjorde något eftersom det för min del är bara sånt jag gillar. Okej jag åt kanske inte upp min del av riset, men jag får lov att hålla med om att det passar bra till varmrätterna. Vill ni ha en annorlunda och god restaurangupplevelse så se till att ta er ut till cevicherian Ayi y Ayo i Hökarängen när ni besöker Stockholm! Jag kommer åka tillbaka.

Jag tycker det är mysigt att gå på kondis någon gång ibland och då menar jag riktiga gamla hederliga konditorier där kakorna är hembakade och inte kommer i en liten plastförpackning. När jag och min familj var på utflykt i somras hamnade vi på detta annorlunda kondis i Emmaboda, Konditori Fenix, som på utsidan inte ser så speciellt ut.

... men inne är det som att resa tillbaka 40-60 år i tiden! Överallt är det fullt med saker från 50-, 60- och 70-talet. Ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén, men jag hoppas ni får en känsla av detta coola ställe.

En ljuvlig disk för ett småkaksmonster som mig med betydligt fler än sju sorters kakor. Och det är kakor (i pluralis) eller bakelse som gäller även att det finns även glass att välja på.

 

Många av sakerna minns jag från både mitt barndomshem, men även från andra släktingars och vänners hem. Jag spanade runt och kikade närmare på varenda liten pryl. "Åh, kolla denna! Minns ni? En sådan hade farfar! Lampan! En sådan lampa hade vi fast orange! Och spelet!..."

 

TV-apparaterna såg lite annorlunda ut jämfört med idag. Jag minns den bruna TV vi hade och även hur snygg vi tyckte efterföljaren var. För att inte tala om den som hade en fjärrkontroll som följde med. De mindre modellerna är väl idag ett minne blott.

 

En likadan väska med skivspelare i hade min mamma och den finns säkert kvar hemma i mina föräldrars källare. Långt före Spotify och MP3-spelare... På bilden nedan ses en tavla fylld med filmisar. Samlade ni på det? Jag gjorde det en kort period även om jag förstod på mamma att de var betydligt mer poppis när hon var ung.

Stringhyllor i olika storlek som fanns i många hem har nu börjat dyka upp igen, om än i modernare tappning. Telefonhyllor är också något som har dött ut allteftersom de trådlösa telefonerna kom och nu står knappt en människa still och pratar enbart i telefonen längre. Men när jag växte upp fanns det telefonhyllor eller -bänkar  i närheten av kanske det enda telefonjack som fanns i hemmet och intill telefonen ett telefonblock. Så när man blockerade linjen (till det enda telefonnumret familjen hade) med extremt viktiga samtal med sina kompisar kluddade man allt möjligt klotter på blocket.  Kobratelefonen har säker de flesta av er stött på och kanske rent av pratat i.

Inne i ett av rummen finns dessutom en fungerande jukebox! Så vi passade på att lyssna på gamla hits med Elvis, The Beachboys och andra artister som mina föräldrar lyssnade på när jag växte upp under tiden vi fikade.

På flera ställen hängde gamla planscher och reklamskyltar. Man visste redan "förr i tiden" att det var viktigt att röra på sig och få frisk luft, vilket många ungdomar skulle behöva påminnas om idag.

 

En del av dryckerna finns fortfarande även om flaskorna har ändrat utseende. Det syns också hur exotiskt apelsiner en gång i tiden ansågs vara. Det var väl samtidigt som alla maträtter med banan eller curry i heter exotisk någonting.

Min dotter som älskar burkar, och gärna färgglada sådana, att fylla med småsaker blev helt till sig när hon såg hyllan med de coola burkarna. På hyllan ses också en röd gammal telefon med nummerskiva och jag minns fortfarande känslan när man stoppade pekfingret i hålen för att slå numret och hur telefonen lät.

Så har ni vägarna förbi Emmaboda, passa på att besöka Konditori Fenix för en fika och en nostalgitripp! Eller så gör ni en avstickare, men se till att vara riktigt fikasugna så ni kan njuta av sju sorters kakor samtidigt som ni lyssnar på sköna gamla rocklåtar.

Det är väldigt olika hur bra restaurangbesöken faller ut när man är på resande fot. Ofta rycks man med av en viss semesterkänsla och all mat tycks smaka bättre än den hade gjort hemma i ens egna kök. Men det är inte alltid det är så och man kommer hem efter en del resor eller utflykter och känner att man har inga restaurangtips alls att komma med. För en foodie som mig är självklart det första alternativet jag alltid hoppas på. Och efter helgens snabbvisit i huvudstaden kändes det så, okej om jag inte räknar in de stopp bussen gjorde på samma vägkrog på resan fram och tillbaka.
På lördagen strosade min bror (som snällt fått öppna B&B för sin lillasyster) bland affärerna i city. Av en slump inne på Designtorget föll min blick på kokboken Flippin' Burgers och jag blev sugen att göra ett besök på restaurangen med samma namn. Eftersom jag hade en buss att passa som skulle ta mig till Kalmar så kunde vi inte vänta i de 30 minuter det skulle ta att få ett bord. Okej vi hade haft liiite mer tid om inte en viss person prompt skulle kolla handväskor och höstskor i varenda butik... På vägen hade vi gått förbi Köttbaren som jag minns att Helena tipsat om, och styrde istället stegen dit.

 När vi först klev in trodde vi knappt att de serverade någon lunch eftersom restaurangen ser ut som en riktigt gammal rustik "butcher shop", men med kombinerad delikatessaffär. Från denna vinkeln syns mest delikatessdelen, men i den bortre änden av disken fanns kött att köpa med sig hem och laga något gott på hemma och då kanske kombinera med annat gott från hyllorna längs väggen.

Nu visade det sig att de hade flera rätter att välja på till lunch. Efter mycket velande fram och tillbaka eftersom allt på menyn lockade valde min bror och jag olika rätter för att kunna smaka på varandras.

Jag lurade dessutom min bror till att beställa in varsin drink och för er som blir förskräcka kan jag meddela att klockan i alla fall hade passerat 14... Valet föll på en Bourbondrink och passde oss perfekt. Bourbon blandat med honung och citron smakde både fräscht och gott före maten. Jag gillade deras idé med isen skarpt. Vi fick varsin stooor iskula som höll drinken kall utan att isen smälte och spädde ut drinken.

Jag valde pulled beef burger med coleslaw och chips till. Köttet var fantastiskt mört och hade en perfekt balans av både rökighet och chilihetta. Och även om jag är van vid en del chili så tror jag ändå inte att många skulle uppleva maten för het. Betydligt godare med lite salta potatischips till burgaren istället för pommes.

Min bror valde beef ribs med bbqsås som även den serverades tillsammans med coleslow och chips samt en rad olika picklade grönsaker. Dessa ribs var det ljuvligaste och möraste kött jag ätit i hela mitt liv. Både brorsan och jag stönade vid första tuggan och då är maten bra vill jag lova.

Jag ger Köttbaren fullpott i mitt betyg! Bra service, underbar inredning (även toaletterna), skön atmosfär, fantastiskt god mat och man knatar ut därifrån med en riktigt feelgood-känsla i hela kroppen. Jag kommer tillbaka - se det som ett löfte!

Nu ska jag bara bearbeta Olof så vi kan öppna en filial i Kalmar. Så är det någon som känner till en bra lokal - let us know!

Innan jag skulle träffa Spendrups, Kinna Jonsson och de andra matbloggarna i recepttävlingen i samarbete med Cono Sur Vineyards & Winery på Restaurangakademin i Stockholm hade jag stämt träff med Karin, Sandra och Håkan och Anki. Lotta som skulle också ha mött upp oss, men fått förhinder, hade föreslagit att vi skulle ses på Thaiboat. Detta passade mig perfekt då jag hört en hel del om stället men aldrig tagit mig dit.



Thaiboat är som de själva beskriver det- food, beach and bar. Restaurangen är alltså en båt som ligger på söder i Stockholm där du kan välja att antingen äta i den Thailandsinspirerade inomhusmiljön på båten eller ta en drink på "intilliggande" sandstranden i en solstol. Det syns lite dåligt på min bild, men båten skymtar i bakgrunden och den kongjorda sandstranden i framkant av bilden. All ni som varit i Thailand känner säkert även igen pannkaksvagnen på bilden.

Eftersom vi skulle vidare för att laga och äta mat valde vi att enbart ta en drink. Jag som älskar chili på alla vis valde självklart en drink med chilihetta i - Thai Passion, med smak av passionsfrukt och chili. Slurp! Och lite hå hå... när hettan från chilin smög sig på.

När solen kom fram kändes plötsligt långbyxor och jackor överflödiga och vi drömde oss bort till Thailand för en stund.

Miljön på ThaiBoat påminner en hel del om restauranger vi besökte när vi var i Thailand med sin inredning som var nästan enbart trä. Jag kan tänka mig att det är fantastiskt mysigt på kvällen när de kulörta lamporna tänds och du sitter och njuter av thaimat. Bilden här är från en av de delar som är tillbyggda intill båten och inne i båten var snäppet ännu mysigare. Som den matnörd jag är sneglade jag lite på de ätande gästernas tallrikar och kan meddela att maten så helt galet lockande ut. Så nästa besök kommer jag även äta mat på båten.

Vi valde att sitta ute i sanden eftersom vädret var soligt denna dag. Här är Karin med kameran i högsta hugg och jag kan lova att jag har en hel del sådana bilder av min bloggkollegor från träffen eftersom alla fotar allt hela tiden. Och det är så härligt att träffas eftersom vi alla är likasinnade! Jag kunde inte låta bli innan vi skulle vidare att testa ännu en chilihet drink och valde denna gång Thaiboat med smak av jordgubb och chili. Jag säger bara Oh maj gadd! Så har ni vägarna förbi, droppa in på en AW eller boka och testa deras mat.

I helgen blev jag sugen på pulled pork eftersom jag tycker det passar bra så här i sommarvärmen. Det som blir över av köttet (ja, om ni lyckas få något över det vill säga) passar perfekt att fylla picknick-mackorna med. Men denna gång var jag sugen att testa lite nya smaker och tänkte att lite mer åt det asiatiska hållet måste passa. Och så rätt jag hade! Så var så goda, pulled pork asian style. Det enda jag kommer göra annorlunda nästa gång är att inte använda bröd utan att lägga allt i krispiga sallad blad istället. För er som inte äter kött så rekommenderar jag er att krydda quornfärs riktigt chilihett och servera tillsammans med vitkålssalladen och den inlagda rödlöken i bröd eller salladsblad.

Vill ni testa mina två andra varianter av pulled pork så hittar ni recepten här och här. Galet gott är det - just sayin'...

Pulled pork asian style, 6 pers.

1 kg fläskkarré

1 dl ostronsås

1 dl japansk soya

½ dl chilisås

½ dl sweet chilisås

½ dl risvinäger

3 msk riven ingenfära

2 msk sesamolja

3 vitlöksklyftor, rivna/pressade

1-2 chili, halverade

Sätt ugnen på 100-150° (har du gott om tid så ta den lägre temperaturen). Lägg köttet i en gryta med lock som tål ugn, tex en emaljgryta. Har du ingen gryta lägger du köttet i en ugnsform och täcker ordentligt med aluminiumfolie. Blanda alla såser och kryddor och  över köttet. Sätt in i ugnen i  5-7 timmar. När köttet är färdigt ska det lätt gå att plocka isär med två gafflar. Dela köttet i små bitar och blanda sedan med en del av den sky som bildats i grytan.

Asiatisk vitkålssallad, 4 pers.

4 dl fint strimlade grönsaker, jag tog vitkål, morot och rättika

2 chili, finhackade

2 lime, pressad saft

2 msk fisksås

2 msk strösocker

1 kruka koriander, hackad

Blanda alla ingredienser till salladen utom koriander. Krama in dressingen i salladen och låt den gärna dra en stund. Blanda ned koriander före servering.

Inlagd rödlök, 4 pers.

2 rödlökar, tunt skivade

1 rödbeta, skalad och skuren i tändstickstunna stavar

2 dl risvinäger
½ dl strösocker
1 msk salt

1 chili, gärna en starkare sort

Blanda vinäger, socker, salt samt chili i en kastrull och låt koka upp. Lägg sedan i lök och rödbeta och sjud i ett par minuter. Låt kallna i lagen.

(Här utgick jag från Jonas Crambys recept, men ändrade ingredienserna lite)

Här är långpannebrödet jag gjorde och fyllde om ni nu vill testa hela vår middag. På bilden ovan skymtar ni även ett rosa bubbel som är helt klart prisvärt för det billiga priset 75 :-. En rosè cava som ni hittar information om här.

Långpannerutor med havrekli 
50 g jäst
5 dl ljummet vatten (37º)
2 tsk salt
2 msk olja
3 msk sirap
1 ½ dl havrekli el. vetekli
10 dl vetemjöl special

Lös jästen i vattnet. Blanda ned olja, salt, sirap, kli och mjölet. Arbeta med elvispens degkrokar eller i maskin i ca 5 minuter. Låt jäsa övertäckt i 30 minuter. Tryck ut degen direkt på en bakplåtspappersklädd långpanna, ca 30x40 cm. Skär i 12-16 rutor. Jäs övertäckt ytterligare 30 minuter. Sätt ugnen på 225°. Grädda mitt i ugn i ca 20 minuter.

Här kommer sista inlägget från Alicante jag lovar... Det var en trevlig trilogi att skapa. Ännu bättre att uppleva på plats så klart, men foton är ett fint sätt att suga på karamellen extra länge. Jag drömmer fortfarande ljuvliga drömmar där jag frossar tapas och dricker cava så det bubblar i både näsa och ända upp i huvudet. Ett spanskt kärleks rus som är svårt att nyktra till ifrån. Dessa dagar kunde inte ha passat bättre in i ett ruskigt oktober.

Vår sista dag i Alicante fortsatte vi att strosa runt, glo så huvudet höll på att gå ur led och ta kort på precis allt. Kolla in den söta skylten på huset på bilden till vänster, "la casanita de Ivan y Hugo". Hur gulligt är inte det! Affären på bilden till höger trodde vi var en godisaffär, då det betyder typ "håll käften", men visade sig sälja kläder med roliga tryck.

Eftersom de flesta verkligen ser till att vara lediga på söndagarna var nästan alla affärer stängda, så vi kikade runt lite bland olika marknadsstånd. Jag som gillar smycken fyndade lite roliga armband och örhängen. Dock inga typiska spanska souvenirer.

En av de få butiker som var öppen var El Corte Inglés som är Spaniens största varuhuskedja. Påminde en del om Harrods tyckte jag, fast inte lika pyntad inredning, men alla varor kändes lite exklusivare. De hade vanliga varumärken, men förpackningarna var lite piffigare. För de som inte vill dricka vatten på flaska ur någon tråkig PET-plaska fanns här snygga flaskor att ställa på bordet. Satt till och med larm på en del vattenflaskor.
De hade även flera hyllor med olika presentförpackningar, så som de på bilden till höger med söta påsar fyllda med bak-kit. Något för Kungsörnen att ta efter kanske.

Inte helt oväntat var charken en dröm för oss som älskar plockmat. Vilka ostar som låg där och läskades och alla dessa goda skinkor och korvar... För de som inte nöjer sig med ett par hekto skinka fanns det gott om hela stycken.
Jag botaniserade lite i deras vinavdelning och köpte en cava med mig hem som jag inte sett på systembolaget. Och en burk hela muskotnötter, för de jag köpte på Tobago för ett par år sedan är snart slut.

Vi hittade en mysig bar som vi nästan gick förbi då den låg lite gömd inne bland ett par träd. Bilden är kanske inte den bästa , men visar ändå mysfaktorn.

Här drack vi resans godaste sangria med en riktigt kryddig smak även om varken Martin eller jag tyckte den slog dem vi brukar blanda själva.

Sista dagen på semestern är ett måste att pressa galet mycket i solen, utan solskydd och utan tidsbegränsningar. Linn och jag passade på att ta massage på standen, men det var den snabbaste och slarvigaste massage jag någonsin fått.

Martin skickade vi iväg för att köpa lite lättare lunch och ett tag trodde vi han hade gått på restaurang själv och slagit sig ned vid ett bord. Nejdå.. Han kom tillbaka med en tallrik serranoskinka och manchego, baguette fylld med spansk tortilla plus lite chips. Passade perfekt där i solen när aptiten inte är så stor.

Lite senare smet Berra iväg i ett helt annat ärenden, men kom tillbaka med en flaska cava. Allt för att inte sörja sista dagen på semestern och njuta lite extra. Tro aldrig jag kommer tröttna på mousserat vin... Så där satt vi i sanden och smuttade på cava medan solen började gå ned och tänkte på helt andra saker än den tråkiga flygresan hem.

Jag vet inte hur många bröllopssällskap vi sett under denna helg. Tyvärr många på kvällen och helt omöjliga att fota för en sådan som mig, då jag är usel på att hålla kameran stadigt. Vi har gapat och tittat på dem med stora ögon. I varje sällskap var gästerna otroligt vacker klädda, på ett helt annat sätt än här hemma. Makalösa dekorationer hade kvinnorna i håret och alla i skyhöga pumps. Föds de i högklackat?! (grymt avis...) Finns nog ingen spanjorska som ens skulle se åt ett par foppatofflor. Mitt bland alla dessa vuxna söta små uppklädda barn.

Sista kvällen var vi trötta i benen och gick bara på en restaurang där vi delade på lite blandade grillade grönsaker (paprika, lök, squash, aubergine, grön sparris och svamp) samt albóndigas (köttbullar), igen...
Det ser ut som jag dricker direkt ur spritflaskan från baren, men det är olivolja i flaskan om ni blev oroliga. De hade olivolja smaksatt med chili och andra kryddor att ringla över brödet.

Innan vi åkte hem fanns det bara ett enda självklart val med middagen, att dela en paella. Jag har som ni kanske minns lite svårt för risrätter som nästan bara består av ris utan vill ha mycket godsaker i. Paellan var väldigt god i smaken, men kunde innehållit lite mer av de fiskbitar, räkor och bläckfiskringar som också fanns i. Ett extra plus var att den inte var sönderkryddad med saffran.

Martin och jag var de enda som fick plats med dessert. De andra två delade ytterligare en portion med albóndigas!! Martin valde crema catalana och jag en glassdessert med smak av turron de jijona. Det är ett spanskt godis som smakar som en blandning av nougat, kola och mandel tycker jag. En av marknaderna vi besökt tidigare under dagen sålde olika spanska delikatesser och då passade Martin på att köpa en stor kaka med turron de jijona. Får se om vi kan lura av honom en bit...

Det var mycket motvilligt vi kröp ned i hotellets sängar för att ställa klockan på 04:30 för ingen av oss ville lämna Alicante, men vi kanske kommer tillbaka...