Mellan måltiderna

Här är vårt tillfälliga hem, där vi springer mellan poolen, bufféborden och baren. Blir vääldigt många turer för barnen till baren nu när de lärt sig att gå att hämta/beställa glassen själva. Får se hur det blir när vi kommer hem och vi klipper av armbanden som hittills gett glass i obegränsad mängd.

Men på vår resa har vi inte bara häckat på hotellområdet och proppat i oss buffémat. Vid två tillfällen har vi hyrt en stor (ha ha...) familjebil och gett oss ut längs Mallorcas vägar. Vi skulle även ha tagit med oss mamma denna dagen när det enda biluthyrningsfirman hade att erbjuda var en Mini Cooper, men hur vi än vände och vred oss i bilen så fick det bara plats fyra personer.

Det finns inte så många stora bilar att hyra för delen heller, vilket visade sig vara väldigt bra när man ska ta sig fram i smala gränder. Många av dessa smala gator var enkelriktade, men långt ifrån alla. Det var så jag blundade ibland när vi fick möte.

Jag är glad att jag slapp köra för då hade nog våran hyrbil varit lika repig och bucklig som många av de bilar vi såg. Men med tanke på hur de både kör och parkerar här så är det inte så konstigt. Missade att få med fören på bilarna, men de hade ca 10-15 cm fram till den andra bilen båda två!

Så inne i städerna var det lika bra att parkera bilen, lite snyggt :-) och knata runt och kika istället. Även om det innebar kånkande av barn på axlarna. Men det är ändå mysigast att se det mesta till fots, inte sant?

Finns så mycket vackert att kika på. Alla dessa fina hus och alla små mysiga kryp in här och där. Man vill slå sig ned och ta ett glas eller någon tapas vart man än går.

Varför ser inte vårt systembolag ut så här?! Kanske för att vår vinkonsumtion skulle öka markant. Men jag tycker helt klart det skulle vara trevligt med åtminstone en vinhylla längst in på Coop som i affärerna här.

Vi körde även på kringelikrokvägar uppe i bergen. Även då är det mycket bra att ha en liten bil! Fanns i alla fall ett litet pytteräcke (kändes det som) ned mot stupet. Men inte så många ställen att stanna på, så om nöden trängde på var det bara att snällt försöka hålla sig. Hm, säg det till en kissignödig 3-åring... På så vis inte heller så många ställen att stanna och fotografera på.

Men sedan väl i slutet av vägen och ett par hundra meter till fots (japp, med barn på axlarna igen...) kikade detta vackra fram. Kan lova att det satt finfint med ett svalkande dopp.

På flera ställen försvann verkligen alla när det blev dags för siesta. Nästan varenda dörr och fönsterlucka åkte igen och det kändes som vi befann oss i en spökstad när inte enda människa syntes till. Det gäller att stoppa något i magen innan alla slår igen för ett par timmar.

Det är kul att se vinrankor, oliver, fikon, granatäpplen och en massa annat gott växa över allt. Och framför allt alla mysiga ställen. Så här ska jag bo nästa gång jag reser bort. Kanske rent av åker jag själv och packar med mig en massa bra böcker. För det har jag saknat på resan, att få tid att läsa i lugn och ro. Men annars går det ingen nöd på mig, inte alls...