En smakbit av kantarellhimlen

Vad tror ni att jag hittade på med kantarellerna jag köpte? Näe, det blev ingen svampsås eller höstgryta utan enklast möjliga kantarellrätt. Jag smörstekte kantarellerna och la dem tillsammans med ost i tortillabröd och gjorde quesadillas. I loooove...

Så här gjorde jag. Godast tycker jag är att först steka kantarellerna i torr panna och efter en stund klicka i smör (mycket...) och lite finhackad schalottenlök samt krydda med salt och vitpeppar. Lägg ut tortillabröd och täck hälften av dem med skivor av någon vällagrad ost, gärna västerbottenost. Fördela sedan de smörstekta kantarellerna på bröden. Vrid ett par tag med svartpepparkvarnen (ja, jag vill ha båda pepparsorternas smak) över och täck med ännu ett lager ost samt ett andra bröd. Stek bröden i en torr stekpanna eller på en plåt i ugnen. Klipp eller skär i bitar och njut tillsammans med en ljus ale. Mmm... Det här är så ruggigt gott...

Idag gav faktiskt jag mig ut på svamprunda tillsammans med mina föräldrar i den skog där vi brukar finna kantareller, både gula och trattisar. Men jag kan säga att den inte fanns en endaste svamp! Inte ens någon ful eller giftig en. Då är det torrt i marken vill jag lova. En liten blött fläck hittade vi dock, och precis där halkar Milia på ändan... Så det ser ut att bli till att handla svamp ett tag framöver.

Det roligaste med hela turen tyckte Milia var hästhagen vi passerade på vägen hem. Jag tror vi har en blivande hästtjej här. Vilken hennes mamma aldrig varit. Jorå, jag gick i ridskola för jag ville vara lika mycket hästtjej som mina kompisar. Ramlade av tre gånger första terminen och bestämde mig för att sluta på ridskolan (jag var då sju år). Fortsatte dock att åka dit för jag ville ju hänga med mina kompisar. Blev övertalad att åka på ridläger i en veckan (gick i fyran då). Jisses, vilka mardrömmar jag hade innan vi åkte. Och de besannades! Kan säga att ridläraren och ägaren av hästarna var måttligt road när jag för andra gången kom gåendes tillbaka efter skogsturen eftersom hästen hunnit hem före mig...
Hästarna som ser ut att bråka i bakgrunden var två urgulliga föl som busade med varandra, så det är ett av stona som Milia matar. Fölen vågade knappt hälsa på oss.