Mat på konferens

Jag har varit på utbildning i förbättringsarbete med ett gäng kollegor på Hotell Strand i Borgholm. Några av er kanske har besökt detta ställe om somrarna. I alla fall i yngre år och då besökt Strand en söndag när det är liten aning billigare i barerna och betydligt mycket fler människor som hänger i dem. Så har även jag, även om det var (hrm) några år sedan. När jag stod där i en av barerna (kan tillägga att jag köpte 1 glas vin till maten) så läste jag på barmenyn på väggen. Det som fångade min uppmärksamhet var listan med champagne som man kunde beställa i baren. Den dyraste kostade nästan 30 000:-, fast då fick man 15 liter. Självklart funderade jag på när man tycker att det är ett bra tillfälle i ens liv att köpa skumpa och fira med för 30 000 - i en bar. Och hur många man då bjuder om man vill ha 15 liter. Eller om man ens tänkt dricka upp allt, eller om några liter ska hällas ut i vasken (om ni är bekanta med ordet vaskning). Så som ni förstår har jag varken druckit eller slagit ut någon champagne. Fast jag har fått en massa annat gott att både äta och dricka. För visst är det väl halva nöjet med att åka på kurser och konferenser, allt som serveras i pauserna. Och jag kan säga att det har långt ifrån gått någon nöd på oss. Det har verkligen funnits något för alla. Vid varje kaffepaus har det funnits, utöver kaffe och te, olika sorters nötter & frön, olika sorters torkade frukter, uppskurna färska frukter, hela frukter, minst tre sorters små kakor, minst en sorts mjukare kaka (bulle, muffins, wienerbröd), grönsaker, dip, juicer, något chokladgodis... Slår alla konferenser jag varit på. Ångrar att jag inte fotade fikabordet. Fast det jag fotade blev å andra sida inte så fint då jag bara hade mobilen med mig.

På kvällen serverades det två-rätters. Till varmrätt bjöds det på lammlägg som kokats i 16 timmar, så ni kan själva räkna ut hur mört det köttet var. Till lammet gick vi en jättegod sky med linser i. Jag brukar inte vara så glad i linser, men dessa var lagom fasta. Och sedan en potatispuré med getost. Det enda jag hade önskat var lite mer grönsaker än de få bitar som låg under köttet.

Till dessert fick vi vaniljpannacotta med hallon-och rabarbercouli och flädergranité. Som var gott, men inte mer tyckte jag, det fina namnet till trots.
Om jag har vägt mig sedan jag kom hem? Som om jag skulle våga...