...ännu mer spansk kärlek

Jag var helt inställd på att proppa i mig en massa god hotellfrukost att jag helt glömde ta med kameran till matsalen varje morgon, så jag har bara ett par bilder jag tog med Berras mobil. Det finns hotellfrukostar som har allt och så finns det de som precis allt vad någon bara kan tänkas bli sugen på. Utöver det vanliga (som även det fanns i en mängd olika variationer) så pratar vi om ett helt bord fyllt med bakverk och chokladmousser, puddingar och andra desserter, pannkakor med smak av pepparkaka, ja, de hade till och med cava och cider för den som önskade började dagen på så vis. Jag nöjde mig med att äta en massa annat gott och ändå nafsade jag bara den där buffén i kanten.

Restaurangen ligger i en utstickande del av hotellet med utsikt över vattnet, så vi valde att äta i den större matsalen även om vår egna betydligt mindre buffé på the Level inte var lika högljudd.

Martin hade redan från början spanat in fortet på toppen av berget och snälla kamrater som vi är gjorde vi honom sällskap till toppen. Såg långt ut redan innan vi började gå.

Men det var en lååång väg upp även om vi stannade flera gånger för att blicka ut över den hissnande utsikten av Alicante.

Vi var mer än nöjd när vi nådde högsta toppen och det kändes bokstavligen (för vissa) som att bestiga ett berg. De hade en servering uppe på berget och Berra ville att vi skulle skåla i cava uppe på toppen när vi äntligen tagit oss upp, men vi nöjde oss med vatten och coca cola.

Så här ser vårt hotell ut sett från toppen. Hotellet är den byggnaden som ser ut som en ringlande orm och de mörka fönsterna mot stranden är bland annat matsalen.

Istället för cava tog vi en fika när vi kommit ned till staden igen. Kände som om vi var de enda som redan hade vaknat. De är inte särskilt morgonpigga de där spanjorerna.

Den här bilden är så underbar tycker jag. Det må se ut som en vanlig gatubild, men de tre personerna på bilden äter en lättare måltid i en lucka i väggen på baren.

Efter att ha knatat omkring ytterligare, fast ner på marken igen letade vi upp ett ställe för att återigen mumsa tapas. Alla ställen bjuder dock inte på goda sådana.Salladen med mozzarella, tomater och mynta var mycket god...

... men det var däremot inte räkorna som skulle serveras med aioli, men var dränkta i senap.

Inte heller den sangria vi beställde var något att skryta med, som billigt rödvin utspätt med vatten. Vi mosade frukten som var i karaffen för att få lite mer smak på den.

Det är alltid kul på resor att kika på alla hus som ser helt annorlunda ut mot hemma i Sverige. Jag gillar verkligen de dova tonerna i beige-gul-orange, som ger ett lugnt intryck. Såg flera balkonger som tar det här med balkongodling till en annan nivå. Antar att de inte solar på balkongen.

Trötta i benen av allt gående kopplade vi av lite på stranden. Vi uppskattade att vattnet var runt 22 grader, men jag är en riktig badkruka och tog bara något enstaka (okej ... ett...) kärringdopp.

Andra kvällen gjorde vi helt tvärt emot den första, istället för att äta alla rätter på ett ställe gick vi på
två olika restauranger. Jag hade velat besöka en tredje för lite dessert, men mitt sällskap fick inte plats med mer mat. Berra har i och för sig alltid plats för mer mat, men när han väl insåg det hade John Blund redan kommit till mig.

Vi hamnade på La Taberna Santa Faz, som var en mycket trevlig restaurang med både god mat och fin service. Där beställde vi fyra olika tapas som kom in i små skålar placerade i en planka med hål för skålarna i som ni skymtar mellan våra glas. Ni ser också att vi äter middag aningen tidigare än spanjorerna.

Längst bak ses musslor i sin skal, toppade med ett kryddigt potatismos, panerade och friterade. Mycket annorlunda, men väldigt gott. Vi åt även potatistortilla, albóndigas (köttbullar), serranoskinka och friterad bläckfisk. Oliver eller nötter serverades alltid på alla restauranger och barer innan maten kom in.

Den värsta hungern var dämpad och vi strosade vidare mellan alla mysiga restauranger och slog oss ned på Koki. Äntligen fick vi en god sangria! Som ni ser är muddlandet av citrusfrukterna viktigt. Jag tycker om när apelsinerna får ge smak åt drycken.

Första rätten som kom in var grillat bröd med en röra av mosade tomater och något som gick under namnet aioli, men som jag inte riktigt vet vad det var. Gott hur som helst.
Martin som har bott i Spanien har varit både vår tolk och spanskalärare under resan, så när han gick på toaletten tänkte vi driva lite med honom. Vi försökte få den stackars servitören att förstå att vi ville skoja med Martin, vilket resulterade i att servitören otåligt väntade utanför toaletten på Martin. Servitören drog med Martin till bordet så han kunde översätta vad det var hans vänner försökte säga som var så viktigt, eftersom han själv inte förstod någon engelska... Han måste trott vi var helknäppa.

Nästa rätt föll inte mig i smaken, men alla de andra, var potatis och bläckfisk som kryddats med en pepprig olja och paprikapulver. Jag har svårt för de där oljorna som smakar lite bittert som man bitit i olivkärnan.
Här mellan kom det in ost (en liknande mozzarella) som friterats fast utan frityrsmet runt. Dessa ostkuber serverades tillsammans med jordgubbssylt, så jag vet inte om vi av misstag beställde något som var tänkt som efterrätt.

Ett fat med blandade kryddiga korvar och ännu mer lufttorkad skinka. Vilka galet goda korvar de gör!
Fast det var så jag kände efter lite extra i magen när vi passerade ett par restauranger där vi kunde se hur de förvarar sina charkuterier. På bilden till vänster får ni kika i taket över huvudet på servitören där det hänger skinkor på tork med små byttor under som samlar upp fett som droppar ut. Bilden till höger visar ett bord utanför en restaurang där de skar upp skinka, korv och ost från. Undra vad de svenska livsmedelsinspektörerna hade sagt...

De spanska nätterna är heta på många sätt (barnfria och allt, ho ho...). Men nu har det gått ett par månader sedan jag behövde sparka av mig både täcke och påslakan för att inte drypa av svett. Men jag gör det så gärna. Det bästa med varma dagar är de ljumna kvällarna där inga jackor behövs. Absolutely lovely!

Stay tuned...