När barnen får bestämma

Skördefesten på Öland är mycket mer än bara fina grönsaker och olika delikatesser, även om dessa nästan är omöjliga att inte stöta på. I varenda hörn på ön säljs det olika godsaker som ölänningarna kokat och konserverat.

Och vad vore en skördefest utan fina grönsaker. Så självklart köpte även vi med oss en del av dem.

Vi både åt en del gott på vår tripp runt på ön och köpte med oss hem en massa gott att äta. Eftersom vi fick sitta i nästan en timmes bilkö hem (och då hade jag redan varit hungrig i mer än en timme) så kan jag säga att knäckbröd med rökt makrill aldrig smakat så gott.

Det vi gjorde i år som inte alls har med maten på skördefesten att göra, var att åka på lite olika aktiviteter för barnen. Bland annat spökgården i Arontorp. Vi besökte den för två år sedan och då tyckte Lowe bara att det var häftigt. I år var han lite mer tveksam, så vi åkte dit medan det fortfarande var ljust ut. Och det var tur kan jag säga...

Spökgården består av en stor villa i två plan, en stor trädgård med minst tre uthus. Allt är inrett med alla möjliga spöklika detaljer och överallt väller det fram rök.

Inne i huset verkar först allt lite löjligt, som en halloweenfest. Men när man sedan börjar gå runt så lurar det spöken i varenda vrå. Lowe bildligt talat flög ned för trappan från övervåningen när ett av spökena dök upp. Hans mamma skrek rakt ut... Gick inte ta bilder i de mörka rökfyllda rummen så ni får försöka föreställa er.

Men det är inte bara inne i huset som det kryllar av spöken för de var överallt. Vart man än gick så dök det upp ett spöke från ingenstans och andades i nacken på en. Kan säga att mitt hjärta aldrig hade klarat av att åka dit när det blivit mörkt. Helenas bilder och ord säger det så bra.

Det var som om de bara fanns mitt i röken rätt som det var. Lika snabbt försvann de igen. Jag kan inte fatta att de lyckades skrämma mig så många gånger.

Så klart kröp otäckingarna även upp ur marken. Och då hade vi ändå kikat ned i hålet bara en stund innan. Barnen tyckte så klart att det var jättekul att spöken smög på deras mamma. Men Lowe vill inte åka tillbaka fler gånger. Lillasyster däremot kommer säkert på besök igen nästa år. Man är tuffare när man är tre år, än när man fyllt sex och 37 också för den delen...

Så vi lämnade den otäcka spökgården och åkte till mysiga majslabyrinten i Ventlinge. Det är första gången vi besökte labyrinten när det började bli mörk.

Detta måste vara så coolt på konstnatten när allt är mörkt utom konstverken i labyrinten.


 

Fanns även mysiga kojor där man kunde krypa in. Åh, den som ändå kunde vara så där liten igen. Måste vara så spännande att springa runt i gångar där majsen är mer än dubbelt så hög som en själv.

Det otäckaste vi träffade på i majslabyrinten var en fyllekaja. Själv sippade jag inte på lådvin när vi kom hem, men dock lite rödvin när jag vilade mina trötta fötter.