Känner ni käglan?

Idag har jag och en kollega hållt i utbildning på jobbet i stort sett hela dagen. Efter det samlades nästan alla jobbarkompisar (jo, tyvärr några måste arbeta) på Kalmar Superbowl för lite afterwork. Som ni ser var jag supertaggad. Ni kan kalla mig Emmy "käglan" Torsund. Sedan att jag är urkass på själva spelet är en helt annan sak. Jag kastade inga klot bakåt eller på någon annans bana och jag höll mig på benen. Det räcker gott och väl, allt annat är petitesser.

Efteråt åt vi tacobuffé som om vi inte hade ätit något under hela dagen. Finns betydligt värre saker att bli illamående av så här års kan jag lova. Lite rödvin slank också ned så här på lilllörda´n. Kan riskera att klassas som lite galen om jag tagit cykeln helt i onödan i snömodden. Då är det bättre och ta lite vin.

Vi sneglade dock lite avundsjukt på Jennys mat när den kom in. Hon tycker inte om tacos. Hör och häpna, rata den nya husmanskosten. Eller så är hon beyond tacos, vad vet jag. Hennes grillspett med rödvinssås och klyftpotatis såg väldigt gott ut hur som helst. Att hon senare sprätte iväg grillspettet så servitören fick ducka behöver ni inte säga till någon...

Hemma väntade en ännu mera tandlös kille. Lowe hade varit hos tandläkaren och dragit ut en mjölktand som inte ville flytta ut. Så i natt kommer tandfen och kanske lämnar hon en extra slant när man är duktig och fått bedövning för att dra ut den rackaren.

Lowe och jag kikade lite på Mästarkockarna ihop för han tycker om matlagningsprogrammen. Kanske är det en framtida kock... Själv svettas jag, får hjärtklappning och är nästan gråtfärdig i sympati för deltagarna. Vilka nerver det krävs att laga mat som de aldrig tidigare testat och bli bedömd av en hel jury med pokerface. Jag hade gråtit och snorat värre än Helena Bergström.
Nu ska Remsan sova och drömma mardrömmar om Per Moberg.